Semestern går med stormsteg mot sitt slut. Så det var hög tid att ta på sig jeanssortsen, den klassiska skjortan och styra bilen mot Las Vegas. Satsar allt på rött och hoppas på att slippa åka hem. Typ.

Undertecknad ville åka tillbaka till LA och så blev det.

Läste snabbt dagens nyheter på den oerhört välbesökta sidan aftonbladet.se och förutom bilder på ett trist väglag fanns en artikel om vad folk brukar ångra på dödsbädden. Som barmhärtig samarier fick man höra en hel del om livsrelaterad ågren. Inte direkt från dödsbädden, men strax innan. Ett stopp innan ändhållplatsen. Typ.

Hur som helst så har man ofta tänkt på just det där - att ångra. Och högt upp på listan över klassisk livsågren ligger de där drömmarna och visionerna. Därför ärade läsare är det extra viktigt att ta sig för saker så länge man kan gå. För sen går det inte längre. Kanske kan man krypa en bit men det är helt klart bäst att gå medan man har tiden på sin sida. Så tänker man sig att motellrum i Kalifornien med bootsen på är det enda rätta då bör man boka biljetten och inte bry sig om att hemresan kommer innebära fickor fulla med sand och ett tomt bankkonto.

Så länge!

Två dagar på Highway 1 är två bra dagar för den som gillar bil och Amerika. Kanske bäst i kombination. På den här klassiska higwayen kan man både skåda berg, djupa dalar, vatten och sjölejon. Eller om det var sjöelefanter. Minns inte säkert, men det såg ut som lite större sälar. De verkade ha de gött där i vattenbrynet, tyvärr finns inget bildbevis så ni får lita till mina ord.

Och efter en hel dag på vägen känns det alldeles utmärkt med en queensize bed, ett par Coors Light, lite mat från Mexico och tv. Tyvärr har den trevliga serien om Kenny Powers inte börjat sändas än. Men det var helt klart ett glädjade besked att nya avsnitt är att vänta nu i februari.

Så länge bästa internet, nu ska er kamrat i cyperspace fortsätta att njuta av semestern i Kalifornien. Såhär långt har det gått extra bra. Näst på tur står LA och så öknen förstås. Bästa ökenlandskap, känner mig som ett barn dagen innan julafton. Bara vetskapen om alla de där sandkornen gör mig en smula nervig.

Dagarna har tillbringats i rörelse på olika sätt och vis. Gatorna lutar men tyvärr ledde ingen av dem hem till Mister McGuinn. Fick nöja mig med en skiva. Antar att man inte kan få allt, men nog stör det den störde. Idag talas det om havet, det låter trevligt.

Nedan ett par bilder ur en resa.