Några ord om den där skivan.

Det var förstås ett bra tag sedan som alla stora tidningar och viktiga tyckare sa sitt. Själv har jag för första gången hört alla låtarna från Wrecking Ball. Ja just det - jag snackar förstås om Bruce Springsteens nya album som släpps i morgon men som tydligen redan finns att köpa på Ica Maxi i Kungälv.

Under lunchen ägnade jag ett par minuter åt att lyssna igenom skivan samt kolla in hur det lät hos Jimmy Fallon (och komma ihåg hur eländigt det var senaste han gästade showen och undertecknad stod utanför). Förstås är det extra svårt att tycka till om mannen med ett låtbibliotek likt någon form av bibel. Men jag gillar att han valt att försöka fylla tomrummet efter Clarence med hjälp av andra typer av blås och ett helt annat sound. Tjusigt och helt rätt.

Det märks att den här skivan betyder något. Det gör ju förstås alla skivor,  på sitt sätt. Men just här tycker jag att det märks extra tydligt. Man förstår att detta är en viktig platta på många sätt och jag hoppas att turnén kommer att bli lika tung. 

Ja för tung är nog min recension såhär långt - Wrecking Ball är tung. 

Texter om det här livet, lite vemod, en hel del styrka, vindpustar från 90-talet och en tydlig vilja att än en gång berätta den där historian. Och där tycker jag att Bruce Springsteen är extra bra. För han berättar sina historier gång på gång och även fast grunden är densamma så reser sagan med i tiden. Wrecking Ball är här och nu!