Dag 2.

Det luktar konstigt i det här landet. Som en blandning av avgaser, asfalt, glass, frityrolja och sopor. Ja, jag trivs bättre med doften av de nyutslagna nyponrosorna vid bryggan. Skönt att stå på en plats och förstå varför man befunnit sig mer på en annan. Fast utan att rata platsen.

Jag gillar platsen, det vet du ju. Bästa internet.

Dricker dagens första kaffekopp. Besvikelsen är inte längre närvarande, varmt vatten fyller väl också en funktion. Sen så finns det ju en del av internet här. Jag gillar ju internet. Internet och musik. Har jag förresten erkänt att jag lyssnat fler gånger på den där hitten signerad Oskar Linnros? Dissade den, lyssnade på den igen. Tyckte illa om den men fortsatte lyssna ändå. Äh jag vet inte varför, han är väl snygg. Eller en bra producent. Jag vet inte. Men nu erkände jag i alla fall.

Dag 1.

Det finns så många gator att gå på. Mina ben har sprunigt upp och ner och räknat från noll till hundra. Det är sommar. Det känns gott eftersom hösten gjorde sig påmind i 031-området.

I morgon är en ny dag. Jag tänker att det blir lite som idag fast annorlunda. Det fina med att röra sig bort, det vill säga att läsa en annan bok. Kika på nya blad. Är att om man gillar det man läser glömmer man snabbt av det gamla magasinet och längtar redan efter nästa. Fast det är ju förstås så bästa internet, man har ju sina favoritförfattare. Oavsett.

Vi ses.

På en annan plats.

Igår flög jag flygplan. Landade på JFK och lyssnade på Home and Dry med Pet Shop Boys. Inte för att jag var speciellt hemma. Men en ny form av hemma. Inte på obestämd, men för en liten tid. Jag är glad. Det känns gott på många sätt. Man rör sig så länge man rör sig sen rör man sig ju inte mer.

Vi ses antagligen av en händelse på 57th Street.

Oj oj oj.

Packar, fixar och grejar. Kliar mig i huvudet och undrar om man får sova. Upptäckte också att när man minst anar det så kan man tappa tron. Den händer försås så lätt. Håller tummarna för att den dyker upp innan jag lämnar landet.

Hur ska detta gå?

Kan inte packa lätt. Senast jag reste iväg stal någon väskan. Detta hoppas jag slippa den här gången. Men oj oj oj så svårt och vilket gissel det är att packa. Vad ska med vad ska bort? Tre månader på annan ort. 

VAD SKA JAG HA PÅ MIG?

Ett annat steg.

Förresten ska du bästa internet få en ny typ av blogg signerad din favoritdj. Födelsedatumet blir förmodligen i morgon och den här nya kusinen kommer te sig lite annorlunda. Det ska förstås bli väldigt spännande att få uppfostra en ny internetplats. Men sjävlfallet även skrämmande, man vet ju aldrig om barnet är friskt när det föds? Håller tummarna för att slippa både ADHD och den psykiskt sjuka stilen.

Här kommer du att hitta kusinen inom kort.

Några av många saker.

Man gör det man gör så länge man gör det. Sen gör man det inte mer. Igår gjorde jag en djkväll med den gode Japan. Det var flott och om Jesus hade suttit i baren hade han säkert bett om ett glas till. Men vi klarade oss bra även utan honom igår. Det var ju så många andra bra människor i lokalen. Som en kock, en gammal vän, en ny bekant, någon som fyllde år, en annan dj och bästa B. Tillsammans gjorde vi torsdagskvällen till en bra kväll.

Idag gör jag andra saker. Så här långt in på dagen har jag hunnit med att "Spotifya" Oskar Linnros. Har hört namnet, sett honom på bild, (ja jag tycker också att Oskar Linnros är snygg) men aldrig hört musiken. Så kollade upp tonerna till frukostkaffet. Och näää internet det blir inget musikrpis till Oskar från mig. Tanken kanske var god men resultatet? Ja ungefär som när en annan försöker laga mat. Bättre att låta någon annan röra i grytorna. Jag kan välja musiken Oskar kanske kan rulla köttbullarna?

Klarence och Japan.

Ikväll spelar jag och min goda vän Japan musiklåtar i garderoben på Pusterviksbaren. Det är min tionde torsdag på raken och det ska firas. Det ska firas tänkar jag så ofta. Nästan jämt. Man kan alltid fira något. En vän, en far (grattis Pappa, vad var det du fyllde? 37 år?), en låt, en skiva, en termin, en resa, en höst. Ja sak samma. Alltid finns det något att hurra över.

Kanske ses vi där, låtarna börjar vid 22.00. Som vanligt. Inga konstigheter.

Märkligt.

Under ett besök på mitt favoritgym fastnade jag lite extra länge på motionscykeln då Svt 1 visade någon brittisk dokumentär om en kvinna dryga 40 år som skulle försöka förbättra sitt yttre. Ansiktet för att vara exakt. Målet var att det skulle bli perfekt, alltså perfekt som i en retuscherad bild och det dröjde inte länge innan mediakvinnan satt under botox-sprutan och gillade läget.

Märkligt att träna och samtidigt underhålla sig med sprutor och skönhetsideal. Möjligheterna att släta ut rynkor och rätta till en sned mun. Som tur var fick jag nog efter ett tag då det blev för mycket blod och zappade över till MTV och den där dokusåpan om Hulk Hogan och hans familj. Tryggare så sett.

Ingen botox för min del, hellre muskelbyggande.

Samariern och filosofen: avslut.

Så sågs de igen, filosofen och den barmhärtiga samariern. Mötet gick i böckernas och slutets tecken. I alla fall ett hej då och så länge. När samariern knackade på filosofens dörr stod han framför sin bokhylla och spanade. Hyllmeter efter hyllmeter med tung litteratur. Kvantfysik och vetenskapsteori.

- Har du läst alla de där böckerna?

Ja du samariern, det hade filosofen. Vissa böcker fler än en gång. Några hade han skrivit själv. Sedan pekade filosofen på en hylla som enbart handlade om och var skriven av Einstein. En av de stora idolerna.

Innan samariern visste ordet av stod hon ännu en gång och citerade Plura och det där med att man efter det sista kapitlet ville ha ännu en rad. Och att varför är det ofta så att man minns det som aldrig blev av så extra tydligt. Filosofen tyckte att det var bra sagt. Märkligt men poetiskt. Ja filosofen sa samariern sen, jag har så svårt att lägga ifrån mig en bok jag gillar. Därför läser jag ofta samma rader gång på gång. Mina favoritböcker är alldeles sönderlästa.

- Gillar man det får man förstås ägna sig åt att läsa om, men det skadar inte att lägga vissa böcker åt sidan för att låta sig hänföras av andra författare och tänkare.

Samariern förklarade genast att den här veckan mycket handlade om bokslut och nya magasin. Men att det inte alltid kändes sådär klokt som hon önskade. Utan till och med en smula vansinnigt. Filosofen sa med sin lugna stämma att det nog inte var någon större fara och att samariern lugnt skulle luta sig tillbaka och beundra alla härliga böcker som fortfarande stod olästa. Sen är ju inte alla meningar de bästa, men finner man ett eller två favoritord och en ny idé är det en vinst.

- Har du läst Kant kan du alltid gå tillbaka till Kant om du gillar hans teorier bättre än låt oss säga Descartes.

Ja filosofen, du är allt bra klok. Sen frågade samariern om det var okej att säga något i stil med: Hej då så länge. Så skulle vi se hur det blev sen. Kanske att du får läsa samarierns bok innan det är slut? Filosofen log, lugnt och sansat. Sen sa han: Vi tar en dag i sänder så ser vi hur det blir.