The copy challenge
Temat för årets slututställning är "slump".
The copy challenge är en tävling mellan mig och tio andra copywriters på tio olika byråer under tio dagar. Det är en copytävling som låter slumpen avgöra utmaningen genom att dra tre olika spelkort som tillsammans bildar en brief. Utmaningarna sker ansikte mot ansikte och på tid.
Vinnarna koras på Forsbergs slututställning 24-26 maj på Erstagatan 22.
Följ kampen här
/Malin
17.02.2012. DAGEN T
När jag var tretton såg jag dig första gången. Sen dess har jag försökt befästa min existens. Jag går helst på dina konserter ensam. Jag vill ha dig för mig själv. 2006 skulle jag få komma in backstage efter konserten. Jag sprang innan jag kom in. Rädd för att bli besviken. På dig eller mig själv. Jag är inte ett sånt fan. Som kommer när du signerar, som skriker högst när du spelar. Men jag har en affisch med dig på väggen, som jag fick i sextonårspresent. Jag har ditt ord under huden. Och i mitt huvud har jag dig som vän.
För saken är såhär. Jag vet vem jag är när du sjunger för mig. Vem jag vill va, och vem i mig jag hatar. Men allt det är okej när du sjunger för mig. Jag har inte gått en rak sträcka i mitt liv. Jag har hatat varje val jag har gjort, ångrat och ältat och levt som i exil. På något sätt har jag blivit vuxen nu. Hur långt jag än sprungit, visste jag vem jag var redan då. När jag såg dig för första gången. När jag var 13 år.
Igår. Jag står där utanför fönstret och tittar. Jag är inte ett sånt fan som går in. Vill bara se.
Jag vet att du inte skulle vilja. Men du är de närmsta religion jag kommer att komma. Och trettonåringen i mig blir så jävla sotis på alla i din kö. Alla som inte bryr sig om att vara coola. Sen står jag där, tretton år igen och fryser i en timme. Inklämd mellan emokidsen och medelåldern från norrland. Fredrik Virtanen frågar mig vad det är som händer. Jag berättar och han höjer rösten. Jaså Pimme he he. Tar sin dubbelvagn och blir insläppt av en ung genom den andra dörren, de har precis som jag riktiga minnen av Puls, då han hade sin värdighet kvar. Du ägnar honom knappt än blick när han ihärdigt vinkar. Pimme.
Jag tar av mig halsduken när jag kommer in, ett sista fåfängt försök. Mannen framför mig är en kuf. Han möter Thåström utan att säga någonting. Snabbt undrar jag om också han har gjort sig fin idag.
Du tittar trött på mig. Jag vet inte om det är sant, men jag tror det och klockan är bara tio minuter kvar.
Jag har aldrig varit såhär nervös i hela mitt liv. Säger jag när du signerar mitt omslag.
Du tittar på mig och ler. Ere så?
För mig är det här stort. Svarar jag och tittar ner. För dina händer var så overkligt nära. Visst fyllde du i stjärnan lite extra då?
Du möter min blick och ler störst. Du får ta hand om dig. Jag nickar till svar.
Palme sa att den som inte tänker på döden är hälften änglar. Vi blir aldrig det. Du och jag. Och du vet inte om det än, men snart kommer du stå mittemot mig igen. Som min vän.
Uppesittarkväll med Guldlådan.
23.49 och jag försöker fortfarande envisas med att lära mig texten med Ansiktet och låten Äckligt. – Det har gått flera veckor baby... var det så? Så jag kör den på repeat.
Hursom. Jag, Skägget (Magnus), Leo, Anton och Magnus(Copymagnus) sitter och försöker bli klara med inlämningen till Guldlådan. Vi gör direktreklam för WaterAid, en välgörenhetsorganisation.
Det är hektiska veckor, dagar och timmar. Men ibland är det lite nöje inklämt också. Som igår, då hann jag både med The local firms visning på berns och Järnladyn på bio. Visningen och filmen hade båda en stundtals hård attityd.
jo, jag åt den.
Dansare på visning
Pojkarna.
Kanske inte syns, men jag tänker på ölen som jag ska hälla i mig imorgon efter inlämningen.
Frid!
INTE EN ANING OM VAD
2006 satt jag i Lund. Längtade efter trygghet, åt för lite och var för uppslukad av han för att orka vilja ta tag i mig själv. Jag kan glömma bort den där känslan ibland. Av att sitta och göra ingenting. Tristessen. Av att fylla dagarna med onödigheter för att slippa tanken på att man står helt stilla. Att ta sig an någon annans liv så totalt att man slipper umgås med sig själv.
Och sen, åren av nekanden. När något äntligen drog och ryckte mer än oss. När jag kommit på vad utan att få. Södern var begränsad men nödvändig. Ännu en höst av att göra något hittepå i väntan på att få börja. Livet stod på paus. I efterhand är jag glad, nog, att det blev så ändå. Men då. Självkänslan i botten, väntan på livet. Ett jävla driv föddes där, mellan varven. Inte ge upp, hålla fast vid det jag ville.
När jag kom in på Forsbergs. Föll allt på plats. Jag var så jäkla lättad och glad att jag äntligen fick sätta igång med det jag hade velat så länge. Att någon såg och bekräftade. Man får nya drömmar, fortsätter att slåss med prestationsångest och självförtroende, ändrar bana. Men ändå, jag har träffat in några mål på vägen. Kämpar för att komma ihåg det när jag sitter här med hederlig skolångest och inte har en aning om vad.
MÅNDAG I JANUARI.
Inte mycket bloggande nu. Herregu. Jag var i London med WAG förra helgen. Vi åt så himla gott och på superfina resturangen, Le trois Garcons, överallt var det blingade uppstoppade djur, handväskor som hängde i taket och tiaror och halsband lite överallt. Missade dock att fota.
Vi vandrade från affär till affär med vackra och bissart dyra kläder. Nästan så det blev obehagligt. Efter att varit beredd att råna en bank alt. hoppa framför ett tåg i desperation kom jag på att det är bra ändå. Att mitt begrepp för dyra kläder är Acne. Fötterna är fortfarande fast på jorden i mina Docs (1000kr och i cns-världen obehagligt dyra) Nu är planen att lära mig sy och copycatta alla klänningar och byxor i luftiga och blommiga tyger.
Jag hann med en kaffe med min bästa, och en kvart på topshop där jag köpte världens kanske finaste skor med tjock sula. Nu sitter jag och känner mig cool i Jordanlinne, har ångest över ett skolprojekt som vägrar bli bra. Vill ha sol. Och torra gator. Slipade golv och tajta lår.
Första dagen på sista terminen.
Dagen började med praktik på Le bureau, sen till skolan. Då hade vi ett skypesamtal med två herrar från byrån Dare i London. En rolig brief väntar.
Nu sitter jag, Leo och Anton i skolan och jobbar med ett litet jobb för Le bureau. Vi dricker kaffe, äter frukt och sjunger. Det känns med andra ord rätt roligt att vara tillbaka i skolan.
Nu ska jag leta efter en MP3-låtar.
Kram hej!
Framtida uppslag 2012
Vi fick med ett bidrag i Bonniers tävling Framtida uppslag. Känns kul. Målgruppen är mammor runt 35 år som har jävligt fullt upp. Därför skriver hon som hon gör.
Jag är alltid dålig på det här med att blogga. Kommer nog aldrig bli bra. Men jag försöker lära mig av Indra. Vi får se hur det går.
Jag lämnade Storåkers i slutet av december efter 2 roliga månader. Nu är jag återigen på Le bureau och imorgon börjar skolan. Alltså sista terminen. Det innebär magkatarr, sura uppstötningar, illamående, kaffe med mjök, grötätande, magont, portfoliobyggande, casefilmer???, praktik, tävlingar, texter, texter, reklam och SLUTUTSTÄLLNING!
Juste, glömde. Söka jobb också.
HAN SJÖNG DET ÄR NI SOM ÄR DE KONSTIGA JAG SOM ÄR NORMAL OCH JAG KÄNDE LIKADANT.OM TATUERING#4
Och sen stod det suveränt i armvecket.
Jag var 13. Och det året hände liksom allt. Jag blev kär. En kille med lila snedlugg på skolavslutningen. Han är en vän än. Och jag stod upp och tyckte för allt jag var. Kände mig ensammast och fel. Som om ingen kunde förstå eller sätta ord på allt stål och skrammel i mig.
Thåström släppte "det är ni som är de konstiga det är jag som är normal" och jag kände likadant. På konserten med honom. Tänkte jag att det är så här man borde dö den dag det ska ske. 12 år senare. Och allt som oftast är det fortfarande hans ord som påminner mig om den jag vill vara. Nu står ett av dem på min arm, som ett minne om en dåtid och en önskan om framtid. Nr 9, Thåström – Suverän
LÅTA ÅREN GÅ
Igår åt pappa och jag på Grill. Och pratade om livet. Vet inte varför jag har hamnat i detta grubblarväder. Jag vet att jag alltid tänker för mycket och att tankar kan göra en sjuk. Om det är åldern-late twentys- eller faktumet att dagarna tickar ner till skolavslut. Men surret dövar allt annat av vilken anledning den än vill vara där. Pappa är bra på att sortera då, och kött är gott. Jag vill allt. Eller gömma mig under täcket och låta åren gå.
2011.SOMMAREN
Försommaren var rätt fin. Och jag njöt av att vara ledig. Vi checkade in på vaxholmshotell och åt picknick på bryggan. Spelade spel. Drack ros med Nike och många fler. Åkte på roadtrip till skåne. Sprang runt i stövlar på österlenloppisar och stränder. Åt så många kakor vi ville på kafé annorlunda. Jag jobbade vida byxor och träskor. Älskade spicy tunna på Ljunggrens. Fikade med Matsan Och firade en midsommar i stan.
I Juli hyrde jag och Mats en lägenhet i Berlin. Vi tog massor med bilder.
Det rengnade för det mesta och då gömde vi oss på fik. Tittade på Young Guns på och åt jordnötsringar. Jag och Kerstin drack vin med sugrör på bio. Ibland var det sol och då rökte vi för mkt på Kerstins balkong. Dansade till morgonen. Och var tuffa på modefester. Jag och Kerstin bråkade, det var synd men nu är vi vänner igen. Jag saknade kärleken massor och fick fina sms. Vi lekte att vi var ett popband. Emma kom och hälsade på. Skånepågar avlöste varann, Mark och jag drack öl i en park. Simon kom tillslut. Vi åt massa mat, men bäst var Maria bonats tacos. Vi alla åkte på utflykt och åt glass. Ritade i parken. Och Mats brände benen. Jag och Kerstin gjorde en sång som var himla bra, men som inte var så uppskattad av andra…Vi drack Club Mate på parkbänkar. Och shots på barer. Jag träffade en författare och låtsades inte veta vem han var. Jag köpte ett rosa läppstift, gick på hundra museer och åkte hem.
Hemma mötte jag solen. Firade mammas sextioårsdag. Älskade sthlm. Tog kvällsdopp i årstaviken varje dag. Målade naglarna. Tränade och pressade på eriksdalsbadet. Drack drinkar med Eva och Nike. Hittade en klänning jag glömt bort att jag hade. Slet sönder mina converse. Var på efterfest i en lägenhet med rör undergolvet så man kunde se vart sitt kyss och snus tog vägen efter att man spolat. Gnarly hed kom på box på systemet. Jag fick en att dela min kvadratmeter med.