Moll&Dur

Sitter och plinkar, har några samtal och jobb att göra men tittar istället på Rome i sked med hund och en ängel, knarkar ost och kysser ondskan. Lyckan går hand i hand med hårda tider, i år anstränger jag mig och förlänger det vanliga årets livstid med flera livstider.

MANIFESTGALAN

Två vinnare, Ane Brun vår drottning och Mofeta & Jerre, puss <3

Jag och Helena spårade, så kan det gå. Rockslampor och rockslakt.

Underbart häng i logen, fyra sångerskor, videon är barnförbjuden.

Mina sovande älsklingar.

Slutligen: Ana Gina, Sarah och Helena, ni kickade så mycket göt i melodifestivalen. Proffs med hjärta och humor.

Hittade gammal hårddisk:

Den 3/2 delar jag och min vän Helena Gutarra (La Puma) ut ett pris på Manifestgalan, såhär såg vårt första möte ut för två år sen. Jag var fast i kärlekens dövande grepp i en liten by på söder, ersatte sår med klyschor. Kalas.

Fotade mina vänner: COOKIES AND BEANS <3

FINT SOM SNUS

Snusmuttan & Snusmumriken till er tjänst.

ANA GINA & JAG - 2011, årets vassaste kvinnor-award, VR.

LETA NYTT HEM

REPA I SKÄRGÅRDEN

SNUSK OCH LEK MED SYSTRAR

HITTA VÄNNER

SKILSMÄSSA & MORD

Det händer mycket nu, många olika krafter. Det är viktigt att vi ser och hör det som är relevant och inte söker efter fel. Känner att så många fler blir starkare och dras mot solen. Tänk inte med plånboken eller bagaget som alla ändå har, vi är alla en, ingen är perfekt men vi kan få saker att funka. Det många missar är att alla spelar en roll i denna värld oavsett om man vill det eller ej, lika bra att vara medveten om det och bidra med att vara större i så många lägen man bara orkar. Vill också säga att förändringen kommer och frågan är om du vill vara med på det första tåget eller komma skamsen långt efter med svansen mellan benen. Att vara lugn i storm, att låta leva ger dig ett gott liv.

Viktigt att gå igenom gamla bilder, cirka en miljon av dem skulle jag aldrig lägga ut på internet, cirka 3 miljoner av dem är helt privata och de är de vackraste och mest talande. Folk har ofta kommenterat att jag dokumenterar så mycket men det har varit mitt sätt att andas, mitt sätt att se, mitt sätt att komma ihåg när allt är mörker. För ett mörker kan vara ack så svårt att minnas trots ljusglimtar, de sugs in i svarta hål och försivnner gärna. För mig är det terapi att minnas i bilder, att fånga mina vackra sekunder, fånga känslor som är övergående. Både lycka och ljus har sin tid, allt tar slut och nytt tar vid.

Jag är inte perfekt, inte du heller. Vi är tillsammans - det mesta. För att säkra livets olyckliga dagar som kommer och går så bör man ge mer än man tar. Att ta chansen, hjälpa till. Då lyckas man alltid bättre i svåra tider, det kommer som ett brev på posten. Det finns inga siffror på det, du kan inte köpa karma, det är inte heller hokus pokus men det finns, det vet alla innerst inne. Vad vi ger får vi tillbaka, inte när vi vill eller hur vi vill men det kommer, och ju mer man gett desto mer support giver kosmos tillbaka i energier, alltså människorna.

Sitter med feber, jobbat förskola idag. Målat och varit ett monster som äter barn, lagt pärlplattor och lekt med dinosaurier. En av de små sa plötsligt:

- JULIA VET DU ATT ALLA I HELA VÄRLDEN DÖR OCH SKA DÖ, ALLA DÖR! 

- ja, jag har hört det, tur att vi alla är lika.