Civilkurage.
Alla vet vad det handlar om: http://sv.wikipedia.org/wiki/Civilkurage om inte, läs på. Damen ovan får ofta representera, precis som i moderna tider då vardagshjältar får galor och utmärkelser. Alla gråter, till stråkar. Men det är så stor skillnad på att veta och att göra, i hela världen. Tyvärr finner jag det mycket svenskt att inte lägga sig i som det så fint heter. När ett barn skriker och kastar saker på tunnelbanan "det är deras problem" ja? Men eftersom de inte gör något och barnet kastar saker på dig så kanske barnet skulle få sig en redig tankeställare om en annan vuxen helt plötsligt sa något, man kan säga "vet du en sak" titta barnet i ögonen "det sitter andra i den här vagnen och du stör alla dom, nu måste du vara tyst" och plötsligt har du gjort något för dig själv och alla andra, tar tre sekunder. Nu var detta ett vardagligt exempel, jag har också varit med om våld etc angående barn. Vi kan inte förlita oss på att soc/BRIS ska rädda vår framtid, där dessa barn kommer möta dina. Vi är alla en oavsett om du vill eller inte. Man kan inte klaga i tvsoffan om man aldrig är en del av lösningen, vilket är: civilkurage.
Dessa stora ord om mobbning, våld och politik. Hur ska vi kunna ändra någonting om vi inte ens kan lita på att folket på perrongen kommer att rycka in om någon antastar din dotter? De som tittar på är förövare. Alla dessa tyckare, tycker ni högt i verkligheten också? Barn gör det vuxna gör och om vuxna började ta sitt ansvar så skulle den här framtiden alla pratar om snart vara här. Politik är inte att rösta en gång var fjärde år, politik är vad du andas det du alltid står för oavsett kollektiv press eller våra ständiga traditionsbundna masspsykoser. Jag märker mer och mer för var dag att människan så gärna vill tro att tid finns, att framtiden är här, att vi kommit så sjukt långt med oss själva. Folk tror stenhårt på att det var då och oj oj oj vad tokigt att vi brände häxor eller hade slavar. Oj vad tokigt att kvinnan inte fick rösta. Tänker vi då någonsin på att det bara var en liten stund sen, ur historiskt perspektiv. Tänker till exempel svensken på att det här med rösträtt var 1921 men sen kom ju det glada 50talet och allt blev knas. Tänker svensken på att kvinnornas revolt fortfarande håller på sedan 70talet? Då var min mamma ung och min mormor höll på för fullt själv med de fyra barnen hon vart tvungen att skaffa med ett svin pga blev gravid och då var man ju tvungen att gifta sig.
Vi vill så gärna titta bakåt och skratta för att förhöja oss själva i nuet men tyvärr så gör vi exakt samma sak nu fast på olika vis. Vi startar samma krig, supportar samma krig. Kvinnorna i tredje världen är slavar/hundar och kvinnorna i Sverige är just... kvinnor, och tro mig det får vi veta när vi växer upp. Vissa blir som jag och krigar mot detta, vissa skippar det för att rädda sitt skinn den enkla vägen och deltar i jargongen, accepterar olikheten som inte finns, den som skapas. Ni vet ju själva hur någon brukar bete sig när denne blivit mobbad hela sitt liv, man blir som man blir behandlad, behovet av acceptans och kärlek är starkare än behovet av rättvisa om man får veta att man inte duger. Att på allvar tro att Sverige är jämställt är lite som att bli chockad över att SD fick så många röster. Ser ni inte hur folk beter sig mot varandra? Förtryck är förtryck. Att tro att ett jämställt land aldrig skulle haft en kvinnlig statsminister är väl humor om något. Så varför är det så laddat? Jo, kanske för att det är så självklart och för att det som krävs för att alla ska ha rätt till ett värdigt liv är ett samarbete där vi alla ständigt ifrågasätter, fredligt. Det kräver att fienden blir din lärare och att främlingen är en medmänniska. Är så trött på att höra på hur folk frågar sig varför världen är som den är när de själva inte tar något kollektivt ansvar.
Vad vi gör.
Vinröd himmel, nästan mörklila. Matt och defenitiv bakom svarta klor som sträker sig från träden. Det är morgon, jag vaknade med min hund på magen och med min man mot ryggen, kom visst aldrig hem igår. Att springa i helgens klackar, få ont i bröstet, komma flåsandes in på tunnelbanan, station Blåsut.
Ingen laddare, kan ej knarka min iphone och låtsas att inget annat finns, kanske missa min station. Läser metro, verkar populärt, det står mest skit. Dock bra det här med att bli gravid på jobbet, framsidan. Ja, vad tror ni? Om vi 1) har ett sexistiskt samhälle och 2) lämnar allt mer av det vi byggt upp för arbetaren bakom oss för att göra som Reinfeldt vill samt slicka Carls Bildts röv, ja, jo då kanske det blir ett vinstdrivande samhälle där tex. kvinnor som blir gravida inte får löneförhöjning trots att de ofta har lägre lön och måste betala för sina biologiska naturliga åkommor, eller gåvor. Beror på hur man ser det. Om ett par vill ha barn ska inte kvinnas straffas. Vi är nämligen djur som förökar sig, ganska oundvikligt.
Tänk allt kvinnan fått genomlida och genomlider. Medeltiden för oss finns kvar för kvinnor i stor del av världen och även idag i ett land som Sverige forskas det inte tillräckligt på kvinnokroppen i medicinskt syfte, kvinnohjärtat med mera. Jag kan tex inte få någon medicin som hjälper mig en gång i månaden när jag gråter av smärta och vill dö pga finns ingen smärtlindring som är riktad mot den typen av värk, bara till viss del. Forskningen är än idag ur manlig synvinkel, det pratade min senaste läkare med mig om, i Skanstull. Förövrigt, människan älskar i sin svaghet att ha roller. Mannen med plånboken vill inte slitas från könsrollerna som skapar en påhittad identitet skapad av religöst arv och industrisamhälle. Innan maskinen behövde vi grupparbete och innan korstågen fanns inte samma skuldbeläggning. Jag med ungefär hela jordens befolkning har erfarat hur mobbning går till. Oftast så är det inte för ens efteråt folk erkänner att det var synd om Hanna i tre år, man skyddar sitt eget skinn och blundar i nutiden, normaliserar och antar att det alltid måste finnas någon som är lägre ställd i flocken. Just precis det tänket är också anledningen till att det fortfarande inte är jämställt i det gulliga landet Sverige. Den typen av mobbning är så mycket mer komplicerad, det är luften vi andas, en vanesak - men för oss som är medvetna och som säger ifrån är saken ganska självklar. Dessa roller är så djupt gående att din bästa vän som röstar på vänstern inte riktigt förstår feminismen och dess eviga kamp.
Rom byggdes inte på en dag, män har makten och 50-talet var igår. Förändring kräver att befolkningen vet om sitt egenvärde och finner mod, det kräver att vi hjälper varandra att bryta mönster och beteenden som ofta är starkare än fakta. Om det är något människan lockas till så är det identitet, gärna så snabbt som möjligt. Det är tryggare än att istället vara sin egen i ett kollektiv, att vara någon som alltid skriver på sin bok och inte stänger den. Att lyssna och lära är ingenting man lär sig i skolan eller på jobbet. Det är varje sekund, en individuell analys och ett intresse. Historia är något de flesta finner tryggare än nutid, folk pratar gärna om andra världskriget samtidigt som de amerikanska soldater vi låter få vara leker krig till hårdrocksmusik bakom datorskärmar uppe i luften, leker gud. Att leva med gud, en typisk identitet. Där Eva biter i äpplet såsom Snövit också gör trots den röda farliga färgen och främlingen, vaknar enbart av en mans kyss.
Vill citera Carina Berg, ur Elle-intervju "rosa är en mycket krävande färg" när det gällde något rosa skimmer som skulle infinna sig de första dagarna med bebisen, snarare bajsbrunt säger hon. På någon fråga angående någon slags avslöjande tröja utan bh så säger hon "tänkte inte så mycket på det, ingen big deal, tror att det finns flera som har sånna" bröst alltså. Ja, kvinnan äger inte sin kropp. Det gjorde inte jag heller i högstadiet när jag som liten punkare vill köra utan bh, det blev alltid kommenterar, av snubbar. Sexualisering. Tro mig ni som aldrig erfarat detta, det är svårt att vara en fri person om någon ständigt glor eller kommenterar. Det är den vanligaste formen av härskartekniker samt sexism, det börjar tidigt, redan på dagis. Vi är så vana vid det, precis som att vi är så pass vana vid mobbning att något civil kurage aldrig blir ett faktum, skolor hyr in organisationer som ska se till att lille Pelle inte ska bli utfryst i sex år, vilket han ändå blir. Vad vi gör i hemmet, vad lärarana gör på skolan inspirerar barnen. Så om pappa är en full sexist vid julbordet och mamma sitter och säger att någon är ful i Idol så kommer ungen göra samma sak. Att skaffa barn är inte att ta hand om det enbart, det är också viktigt att skapa en ny generation som kommer att klara sig ute i världen, att inte ljuga och att ställa rätt frågor. Inte behandla barn som lägre ställda, de suger in minsta lilla beteende, identitetsökandet.
BYTER ÄMNE
Sidewalk, dans och trasiga trosor. Livet är en dans på rosor, men de har taggar.
Så mycket kärlek på Slakthuset. Ted, Tabs, Lola, KalleKath, Pitz, Verner, Danne, Håll käften och dansa. Jag var tanten i leopard, längst i publiken, grym feeling, ett ös. Bra gig. Jag, Marlena och Seinabo kommer köra litet gig 8 mars på kvinnodagen med Sidewalk där. Nu ska jag våga kolla min mail och ta tag i min skit. Kollade igår på lajvarporr, Conan barbaren. Så slappt, tre liter läsk byggde denna vackra kropp.
