Kill your darlings.
Ja, tänk att drömmen är så nära och kan vara så skrämmande att man gång på gång tackar nej, samlar skräp. Det är dags att döda älsklingar *pang pang*
Nej lägger dem i en låda, i en speldosa tills världen är redo. Tänk att en så liten insikt eller åtgärd kan frigöra så mycket ångest? Vet man ingenting så måste man vara förändringen, det innebär även att lämna det som är bra.
Sibirien ute, vi blev beskonade länge iallafall. Igår tog jag Franz innanför jackan, han fungerar som ett litet värme-element och marscherade iväg mot Blåsut där jag mötte upp min bror Kalle Kath som skrämde ihjäl mig på perrongen. Vi gick upp till vår gemensamma fru, hon lagade mat och bjöd på vin.
- Brudar, weed och vitt vin.
Jag kunde hålla ögonen öppna ganska länge, behöver deras ovillkorliga kärlek. Min familj. Maken var i studion med ett döende band som på något vis lyckas återuppstå, The dying band. Jag ska lägga sång i helgen tror jag, hur jag nu ska hinna det med galan ikväll, Blidö imorgon och inspelning utav RapperTed-video på söndag. Förvirringen. Lyckan i att vara aktiv, egentligen bara då jag kan andas. Ska nu skriva om "Twisted Grace" lite inför studion, den har också ett killyourdarlings-mission. En riktigt fet låt skapad av oss alla i bandet, smutsig cowboysare om horan och hennes sken.
The red light shines
from under her door
needle broke, she can´t use no more
Some days she shine
Some days she rain
you'all know the story it is always the same
Her lipgloss shine
round the one eyed snake
in the neonlight you can't see she aches
She's coming down but not for long
riding the horse with high heels on
she is all gone
Bruised and sour
walks down the hall
the baby cries but her corner calls
She wants more
shakes her poledancers hips
follow white lines with dry cracked lips
Oh how all the men adore
her twisted grace
throwing dimes at her emty cage
LA PUMA ett band, en myt, en rockenroll. Ikväll delar jag och sexy mama ut pris för årets rock, Manifestgalan.
Jag, Nour, Hannah och Kodjo's band borde få ett pris på denna gala, istället ska jag dela ut? Skandal.
Vin kvinnor och sång. Ja, jag däckade till slut igår, tror jag mumlade en del saker till Johan och Lola, såg möjligen rolig ut. Vaknade där denna morgon av mig själv 05.59 i en sked med Franz, mitt livs little big man. Gick ut i snön med svullna torra spruckna blödande vinläppar och tre lager halsduks-burka på skallen. Kneg-swag. Jobbar på jobbet när jag jobbar och jobbar helg, dock med olika saker så kommer ej gå in i någon slags vägg, den jävla väggen murar jag in mig i när det blir helt tyst i kosmos. Jag måste ersätta döden med liv.
Låt mig presentera min farmors mormor och hennes höns, tadaa:
VÄRDA TÄNDSTICKOR:
Hör Josh Homme viska i mitt öra "we get these pills to swallow"
När jag blivit lite rik dvs betalar räkningar och får pengar över, då ska vi para oss som djur och då ska jag sy små tofflor, måste dock styra klart diverse projekt i några år till, hunden måste också få rampljus.
LEKA MAMMA PAPPA BARN ?
Undrar om Bob Hund är där ikväll, någon av dem då de är nominerade. Jag kommer vara helt slut men hoppas på att jag hittar något annat än blodiga läppar att rulla hatt med ikväll, behöver något sexigt. Nu lunch sen maila järnet.
Ringde min gode kamrat Anders Jonsson, mångsysslare, livskonstnär, musikant. Vi har en plan som helt går ut på att fokusera och göra klart. Har nu adrenalinmys för mig själv, detta bådar gott.
Min teori, för jag som alla andra vet ju egentligen ingenting, är: det krävs många år av lugn för att inte klorna då och då kommer att rispa ryggen. Dansar naken med djävulen i fantasin och saknar synden. Än sålänge är ensamheten lika trygg som vänskapen, ett blåsjobb i lekparken, tabletter i spetstrosorna.
Det tråkiga med dessa lekar är att du inte kan kontrollera bieffekterna, men framförallt: när de dyker upp. Helt plötsligt dyker något upp som är värt att dö för och då står du där med blod runt munnen i alldeles för höga klackar, du kan inte springa ifatt, du förlorar det enda du fått av värde. En klassiker. Självhatet, flashbacks.
My girl my girl don't lie to me, tell me where did you sleep last night? mvh Kurt
Kroppen, håret, pick a part for me to tear apart. Allt går inte att fixa med tejp.
Ödets narr det är jag, den kepsen passade bra den dagen då jag mötte både livet och döden, blundade dock för den sistnämnde, svalde drömmen och såg bara regnbågar, snöblind.
Dockan sjunger sött: LAZER-TITS AND LAZER-EYEZ SHE IS A DEVIL IN DISGUISE
Katter vill klösas i extas "mår du bra Julia?" "jag mår jävligt bra" snart ska natten blir rosa igen och vi ska ta tillbaka allt. Att tajma perioder i sitt liv med andras perioder hade varit en dröm, tänk om vi hade kunnat hålla handen samtidigt, sova som horor i någon gränd.
Förklädda kickers på gatan
Dödens kyss, har ni känt den? Det finns så många olika. Ingen är den värsta, det är mottagarens hjärta och själ som betyder något. Nytorgsgatan. Två mödrar, en farsa, hon, någonstans mittemellan står vi, när man tappar andan, undermedvetet: detta är sista gången. Farväl. Ni som delar in i fack, jag har hört de mest trasiga berätta om den där handen ovanpå sin i hörnet av någon krog till någon låt. Den där handen som givit är den som kan ta mest, käftsmällar och blod är väl ingenting mot dödens sista kyss?
Vodka&sill-dieten, se nedan:
Vi spelade på F!-fest, Gudrun tyckte nog att jag var ganska packad, men hon vet ju hur det är. Var nykter på scen iallafall. I logen fanns sådana som vill väl och som dricker på ett ryskt vis. Jag tog hand om en vilsen amerikan: Rockwell Ryan Ripperger och hans kärleksballader. Han fick en madrass i logen och lite vatten, hade en trasig lapp i fickan "High on Heels, Rival, 22.30" Femtastic bossade stället och jag hamnade väl sedan återigen i limbo. Tystnaden, skratten ekar, man älskar på nytt, chocken är inte över ännu, de män som kan trösta med redig stake är på andra sidan vattnet eller drabbas till slut av känslor ty Ann-Katarin Rosenblad är i farten och är allt man kan önska ty hon är ärlig och hon njuter av sekunderna trots att det stinker lik. Hon har alltid roligt och älskas därför alltför lätt. Man vet att snart kommer jag ut på andra sidan, spottas ut ur kosmos och där ska man försöka bli normal och förlåta sig själv.
Tur att vissa har koll på läget iallafall och då syftar jag på sista bilderna i detta inlägg, nu ska jag fixa klänning till galan imorgon, delar ut pris för årets rock, Bob Hund är tex nominerade och Ane Brun ska spela live. Bästa, är hon.
Skavsår.
I väldigt många år kände jag ingenting, mellan 15-21 på grund av knas och kalas. Jag föddes med allting. Men allting kan också skapa stora gap mellan liten och stor. Lyckan och olyckan är båda övergående, men styrka och kärlek är såklart aldrig något dåligt. Med allting menar jag två älskande föräldrar, ett hem och en stor nära släkt, alltså: flera hem. Jag älskade livet, var könslös och kreativ. Redan i första klass blev det problematiskt för mig med vänner då jag inte trivdes i grupperingar, jag ville inte snacka skit och tyckte att det var roligare att klättra i träd och sjunga. Men jag var ingen typisk pojkflicka som könsrollerna så gärna ville tvinga en att vara, jag var Julia i prinsessklänning och jag ville bara att allt skulle vara vad det kunde vara och därav blev jag en fantasifull ensamvarg som var vän med alla på skolan istället. Inget tragiskt öde alls, snarare något bra men det satte helt klart ett annat typ av ljus på mig. Så fort du inte ingår i något fack så blir du automatiskt lite annorlunda behandlad oavsett hur "normal" du är.
Som tur var blev jag aldrig mobbad eller mobbade, någon blir ju alltid mobbad utan orsak och blir sedan ofta orsaken då människan ter sig att bli som hon blir behandlad, såsom kvinnan i samhället till exempel. De får byta skola, eller så kommer de fram till avslutningen vara den som alla måste vara snälla mot nu. Jag var en cool clown, någon man ville ha med men också någon som man behandlade som skit då jag ofta försvarade diverse. I trean på mellanstadiet mobbade vår klass en ny lärare, folk hittade på att hon slog oss tex. drämde igen bänklock på fingrar. Det hon gjorde som lärare ej bör var väl att hon cirka två gånger pga elak klass bröt ihop och grät vid katedern. Jag blev ledsen men den coola klicken gick till attack och "töntarna" sa som vanligt ingenting då de riskerade att hamna allt längre ner i hierkin. Att vara allas vän och sedan gå emot alla, inte så populärt. Jag gjorde det inte för att jag var ett litet hjälte-pretto, jag gjorde det för att jag fick så ont i magen och blev så arg när folk var elaka. Bara så.
Innan Ormingeland bodde vi i Skogås, jag var mycket med morföräldrar på gröna linjen, en hel del Gotland och skärgård. Mycket cykel, för cykla det kunde jag sedan första sekunden jag satte mig på min lilla BMX, kan vara mitt första tydliga barndomsminne, 5 år. Där hade jag min första bästa vän som tyvärr senare flyttade till Småland och krossade mitt hjärta. Hon var också könlös, orädd och galen. Vi kunde sitta i timmar och måla eller hitta på fantasivärldar. Efter henne tog det cirka 24 år innan jag skulle hitta vänner jag vågade vara jag med igen, vänner som såg mig och som inte behövde mig av någon anledning, vänner som väljer ljus. Det blev mycket män istället, en klassiker. Hamnar man i dåligt umgänge som man säger med en bakgrund som clown så hamnar man lätt i en ond spiral. Det börjar så oskyldigt och som ung normaliserar man och tänker att det är så det ska vara. Missunnsamma destruktiva vänner som går igenom samma sak om inte värre, som kanske inte växte upp i en idyll som bidrar med en extra klick mörker i tavlan. 0 + 0 = helvetet, du blir bottenskrap, du blir din olycka och tappar alltmer den du en gång var och det som gör att man kan gå upp på morgonen. Du dör.
Min blogg är ojämn, ibland spexig, ibland politiskt, ibland emo, ibland bara en miljon olika bilder och ett stort citat uppstoppat i läsarens ansikte. Men det finns vissa saker jag håller mig till: vill inte vara för privat, för vissa kanske ett foto på sina bröst eller dylikt är privat men ur mitt perspektiv så har över 3 miljarder människor bröst och det är vackert, mitt privatliv är de tunga sakerna man upplevt, ett riktigt break up, vad vi pratade om under inspelningen, namn, sjukdomar, våld, droger. Jag kan hinta, plocka ur bitar och ge metaforer. Mina vänner förstår, vissa läsare ser mellan raderna och känner igen sig eller blir berörda och skriver då de finaste av kommentarer som värmer hjärtat. Jag skriver det jag skulle säga till en främling eller ny kollega, livet ska man prata om och det är oundvikligt i diskussioner och i skapande yrken att inte dela med sig och blotta. Men däremot så sätter jag gränser där det gör ont, där ingen anonymt troll kan gå in och grotta. Men när det gäller samhället i stort skulle jag önska att fler gav en liten bild av sin bakgrund då jag tror att det kan giva styrka och bygga broar, så som Marget Atladottir och Maja Bredberg gör i sina bloggar på Nöjesguiden tex. Det handlar inte om att vilja stå på den där scenen, det handlar om att man vill vara med och förändra och påverka varandra positivt. Det krävs individuella medvetna insatser för att påverka energierna i kollektivet.
Jag började skriva detta nu på jobbet efter tre liter svart kaffe och ett Ryssland i kollektivtrafiken utan vodka för att jag kände att något skavde mot hjärtat. Många heta debatter och konflikter har fyllt min twitter och annat i cirka två veckors tid, samtidigt har jag jobbat heltid på förskola, reception samt gjort musik/SVT-jobb på kvällar. Langat fakta och personliga erfarenheter och försökt supporta mina modiga vänner som styr civilkurage på internet, som blir hotade pga att de besitter en kunskap som rör allas roll i samhället. Man återupptäcker att människors bild av saker och ting är starkare än fakta. Man ser hur alla applåderar filmen men ratar temat i verkligheten. Jag vet sedan första skoladagen att alla vill rädda prinsessan i tornet men att ingen fattar att sagan är en sammanfattning av hela äventyret. Det sagan utelämnar är just kampen, väntan, upprepning, våld och konflikt. Jag själv är rädd för konflikter men har nu på senaste insett att ingen kan vara fri utan att medvetet delta, annars blir man den där musen i hörnet.
Jag skulle aldrig skriva något till någon som jag inte skulle våga säga i verkligheten, tyvärr tänker inte alla så och missförstånd frodas i en smutsig hets. En djungel av retweets och människor som vill hitta fel. Alla vill skylla på alla fast kärnan är så enkel: många människor upplever en problematik i strukturerna som förminskar deras person, de delar med sig, ger konkreta exempel och får tillbaka "du hatar män" när oerhört många av dem som delar med sig är just män. Jag har en man, en bror och en far. Som jag älskar men jag har fortfarande haft mycket hinder i livet som de inte har haft pga att jag är kvinna, detta + statistik + historia A + fakta = kan vi sluta diskutera om det finns eller ej? Det gör vi inte med rasism och annat förtryck? När jag talar om feminism talar jag för alla mina systrar, de som vågar, de som har ytligare problem och de som bokstavligen är inlåsta hela sina liv. Det är ett hån av er som väljer hatet att påstå att dessa kvinnor kan välja allt själva när omgivningen så duktigt väljer åt dem.
Självklart är det obehagligt att vakna upp och bry sig om andra, jag förstår det. Det kanske känns alltför mäktigt att vi alla ingår i en så djupt rotad tradition, men så är det ju med det mesta? Måste just könsfrågan vara så annorlunda? Ingen är perfekt, det kommer och har alltid funnits ondska, det är oundvikligt. Livet är hårt men det betyder inte att vi inte ska ifrågasätta vart ondskan kommer ifrån och hur vi skulle kunna göra det lite enklare för andra att leva. Klyschorna haglar över oss "Sverige är världens mest jämställda land" jasså? Fan vad bra, jamen då var det inget. Jag bara skojja.
Nja.
Du vet väl om att konkurrensen inte är så hård? Har du kollat på tv? Jag skulle aldrig stolt slå mig för bröstet efter att som proffisionell dansare vunnit en danstävling där motståndaren sitter i rullstol. Att ta 140 tecken en morgon på twitter där man ifrågasätter vår samtida jargong som en personlig attack, är inte det lite väl märkligt? Jag öppnar en bok och ska precis börja högläsa och någon skriker käften och börjar kasta saker. Vuxna människor alltså. Det är klart att man får en liten klump i bröstet till slut, men den försvinner rätt snabbt när man inser att man är fri som en jävla fågel. Vingar. Jag vet att få av dessa skulle våga debattera på det här viset i verkligheten, där finner jag min styrka och frihet, min nyckel. Jag kan andas då jag vet att jag inte baserar något på ilska eller försöker fylla tomrum, det hanterar jag på annat vis för tomrum och brister har vi alla, min målsättning är dock att mitt skit ska stanna och städas upp hemma hos mig eftersom det vore orättvist att kasta den på andra. Deltar ej i projicerings och viskleken.
Livet är skolgården. Det är där tidigt man lär sig hur kollektiva ting gärna ter sig. Hur människor väljer i grupp, därför har ålder sällan någon med insikt och mognad att göra. Ingen är och var, man skapas ständigt eller så väljer man att skapa sig själv. Man hittar inte sig själv på någon resa i asien eller i något yrkesval, man gör val hela tiden, man är hela tiden oavsett materia. Varje människa har två vargar inom sig, som indianen sa: mata rätt varg, ingen väg är smärtfri. Hinder du möter när du matar rätt varg kan vara att personen som är egocentrisk kommer att säga att du är det, projicering mina damer och herrar - ett jävla pussel. Andas och se din roll, bidra med förståelse och se en helhet. Tänk själv, de där böckerna skrevs av gubbar och oavsett om vissa har det bra betyder inte det att du ska leva efter något påhitt. Vi har våra problem, kämpar vi för dem kämpar vi för feminismen och kämpar vi för feminismen här så kämpar vi för feminismen där. Vi måste påverka världspolitiken med vår lilla politik och sluta att vara lagom, det kommer inte att hjälpa våra döttrar och söner i tredje världen. Läs Hannah Hellqvist's tråd som heter #sexism och se vardagens genus som den ser ut för alla, i detta fallet: alla som sätter ord och tanke till det. Inget hedersmord, mest bara stunden då du får notan på krogen eller hur pappan behandlas på BB.
Fick en ny iphone på förskolan av skönaste tjejen.
Jag har saknat min son, han undrar varför jag bara sover.
Två bilder utav två olika jobb, gotta pay the bills and climb the hills.
Åkte stjärtlapp och twittrade samtidigt, multitasking darling.
Läste böcker för kidsen.
Här ser vi en trött förskolevikarie.
ROLFS KÖK - Frejgrej AB.
Bild från bilen, påväg hem från Åkersberga där jag missade fet fest med jam pga feber, fick gå hem till svärmor och sova med Franz. Precis när jag tog denna bild såg jag på twitter att vänners vän I Åkersberga blivit knivmördad av sin pojkvän den kvällen. Alldeles för vanligt om du frågar mig.
Såhär sover mina boys <3
Feberyra och dödsdans.
Min stjärna.
Artistvägen jag saknar dig, i sommar ska det lekas så att änglarna gråter.
Låt+intervju
Mitt gig ute i Järna, ROT OCH ♥ Tänker be om hela tvåmanna-konserten med munspel och stön, detta är Cry maybelline away + intervju. Kom nästa gång vi spelar, då lär ju Isabella Hagos lägga episka stämmor, fiol och tamburin/gurka. Hoppas kunna släppa någon skiva i år och då med fet basist och trummis, behöver dock gage så 2-3 får räcka så länge. Här är den nakna sanningens ballad om hur lycklig kvinnan i reklamen egentligen är, toner som hörs i början är plink från mitt svenska skriveri:
Hittade gammal hårddisk:
Den 3/2 delar jag och min vän Helena Gutarra (La Puma) ut ett pris på Manifestgalan, såhär såg vårt första möte ut för två år sen. Jag var fast i kärlekens dövande grepp i en liten by på söder, ersatte sår med klyschor. Kalas.
Fotade mina vänner: COOKIES AND BEANS <3
FINT SOM SNUS
Snusmuttan & Snusmumriken till er tjänst.
ANA GINA & JAG - 2011, årets vassaste kvinnor-award, VR.
LETA NYTT HEM
REPA I SKÄRGÅRDEN
SNUSK OCH LEK MED SYSTRAR
HITTA VÄNNER
SKILSMÄSSA & MORD
Det händer mycket nu, många olika krafter. Det är viktigt att vi ser och hör det som är relevant och inte söker efter fel. Känner att så många fler blir starkare och dras mot solen. Tänk inte med plånboken eller bagaget som alla ändå har, vi är alla en, ingen är perfekt men vi kan få saker att funka. Det många missar är att alla spelar en roll i denna värld oavsett om man vill det eller ej, lika bra att vara medveten om det och bidra med att vara större i så många lägen man bara orkar. Vill också säga att förändringen kommer och frågan är om du vill vara med på det första tåget eller komma skamsen långt efter med svansen mellan benen. Att vara lugn i storm, att låta leva ger dig ett gott liv.
Viktigt att gå igenom gamla bilder, cirka en miljon av dem skulle jag aldrig lägga ut på internet, cirka 3 miljoner av dem är helt privata och de är de vackraste och mest talande. Folk har ofta kommenterat att jag dokumenterar så mycket men det har varit mitt sätt att andas, mitt sätt att se, mitt sätt att komma ihåg när allt är mörker. För ett mörker kan vara ack så svårt att minnas trots ljusglimtar, de sugs in i svarta hål och försivnner gärna. För mig är det terapi att minnas i bilder, att fånga mina vackra sekunder, fånga känslor som är övergående. Både lycka och ljus har sin tid, allt tar slut och nytt tar vid.
Jag är inte perfekt, inte du heller. Vi är tillsammans - det mesta. För att säkra livets olyckliga dagar som kommer och går så bör man ge mer än man tar. Att ta chansen, hjälpa till. Då lyckas man alltid bättre i svåra tider, det kommer som ett brev på posten. Det finns inga siffror på det, du kan inte köpa karma, det är inte heller hokus pokus men det finns, det vet alla innerst inne. Vad vi ger får vi tillbaka, inte när vi vill eller hur vi vill men det kommer, och ju mer man gett desto mer support giver kosmos tillbaka i energier, alltså människorna.
Sitter med feber, jobbat förskola idag. Målat och varit ett monster som äter barn, lagt pärlplattor och lekt med dinosaurier. En av de små sa plötsligt:
- JULIA VET DU ATT ALLA I HELA VÄRLDEN DÖR OCH SKA DÖ, ALLA DÖR!
- ja, jag har hört det, tur att vi alla är lika.
TVÅTUSENELVA.
Make up-artisten Åsa Östergren som alltid strålar fotade flitigt behind the scenes, här när vi försöker jobba utan att jag ska sjunka ner för långt i sanden, kanske 7 på morgonen? Fånga solen, avsluta med tapas och wine'o'clock.
Förra vintern när jag befann mig i helvetet så bokade Vecko Revyn mig som modell för 5nr sommarmode. Detta blev en resa som var balsam för själen, jag fick åka med helt underbara vänner och kollegor till solen och glömma allt för en stund. Älskade ni, helt klart bästa jobbet det året.
The hills are alive with the sound of music.
Jag & Emma Danielsson plåtade 50 jackor på någon kvart med Daniel Lundkvist, innan hon körde TV4/expressen mode. VR's redaktion har varit den bästa av alla jag mött, så mycket kärlek som de ger.
Gig med grabbsen, foto: Björn Althoff.
Promenad med Amie.
Banjon som blev stulen, nu ersatt med en bättre.
Skulle hämta smycken till jobb på AG47 runt 5tiden kom ifrån hänget 8 på morgonen, menar alltså mitt första häng med Lola Bonk the MC,poet & smyckesmakare som nu är min fru. En flaska jack och två systrar.
Här ligger jag, nedan avritad under en alldeles för trött period. Sista året på Skeppsholmens musikkurs som är två år. Sjöng opera med bästa sångpedagogen Julia Rising, en ängel. Tyvärr slösade jag bor cirka 50% av tiden på droger och en snubbe. Bästa klassen, vänner för livet, riktiga musiker!
Vi gjorde 3 säsonger med La Vida Locash <3
Shopping på kontoret inför Strap-on-videon.
TACK KRISTIN LUNDELL!
SVD - jag börjar gråta, bästa jag läst på evigheter: http://www.svd.se/kultur/ar-det-kvinnor-som-ska-rycka-upp-sig_6797433.svd#after-ad
"Det var på tåget till Göteborg som jag såg annonsen på en tidningssida. Expressen anordnar en kryssning till Åbo och bland föreläsarna finns Robert Aschberg och Leif GW Persson som håller en gemensam föreläsning med titeln ”Skärp er, tjejer!”. Nu är det förvisso humor i att två av de mediepersonligheter som jag själv velat säga detsamma till, ska hålla ett fördrag på just detta ämne.
För allvarligt talat – hur svårt kan det vara att bygga upp ett samspel med tv-kameran efter alla dessa år i rutan, Leif GW? Och Aschberg – om man nu ska vara värd för en radiopratshow, borde man inte kunna försöka odla en aning social kompetens? Men enligt annonsen är budskapet från Aschberg och Persson att ”svenska kvinnor måste rycka upp sig och våga lite mer”.
Det är möjligt att det egentligen handlar om satir och torr självironi. Men just nu, mindre än en månad efter att Språkrådet kommit fram till att ”tjejsamla” är ett relevant nyord och efter en höst då skådespelare på Turteatern tvingats till polisbeskydd efter att ha dödshotats för sina roller i Scummanifestet, låter ingenting mindre lockande än att betala för att höra Aschberg och Persson säga åt Sveriges kvinnor att rycka upp sig.
Jo tack, vi gör så gott vi kan.
För det räcker som bekant inte med att kryssa till Åbo och komma hem med en flaska Mariella och en uppsträckning att inte vara så mesig. Det är som när den svenska jämställdhetsdebatten tillåts blomma upp i en pseudovariant en gång om året i samband med att bokningarna till Allsång på Skansen presenteras. Som om allting skulle komma på rätt köl bara hälften–hälften fick sjunga Hej å hå Jungman Jansson med Måns Zelmerlöw.
I måndags berättade Peter Settman i Aftonbladet att han bestämt sig för att ”stiga åt sidan” för att istället ge plats åt kvinnliga programledare i SVT. Nu var en annan orsak förvisso att Settman – han som ett tag ledde vartenda program i tv – också letade efter mer fritid.
Men att Peter Settman tar ett hedervärt steg tillbaka är tydligen det enda sättet att bryta gamla mönster. Annars blir det som när Grammis i förra veckan skickade ut ett pressmeddelande om specialjuryn som ska utse Årets musikvideo. Den handplockade gruppen består av tio män som ska välja bland de nominerade musikregissörerna som alla är män.
Sedan delas priset slutligen ut av en man. Det hela är lika omodernt som att dj-duon Rebecca & Fiona var de enda nominerade på P3 Guld som fick sexskämt slängda mot sig. Så tröttsamt att inte ens få bli förolämpad med en nypa finess.
För som vanligt handlar allt om att våga lagom. I måndags publicerades en recension av serietecknaren Liv Strömquists seriealbum Ja till Liv! (Galago) i Östersundsposten. Strömquist har under de senaste åren seglat upp som en av Sveriges vassaste satiriker, men recensenten tyckte ändå att det var god smak att avsluta texten med att konstatera att Liv Strömquist i konvolutet syns på bild med ”det obligatoriska kåtsuget i blicken”.
Tänk er en sådan formulering avsluta en recension av, låt säga, GW Perssons Gustavs grabb. Alltför ofta verkar det som om det enda som förändrats genom decennierna är priset på en liter mjölk."
- Nu ska blodet flyta!
Ekvation: Lola har 3 barn, Johan har två, + katt och hund - hund ibland. På andra sidan - kommer snart två bebisar. På detta jobbar de även heltid samt engagerar sig i musik/poesi och har ett galet socialt liv samt pendlar en hel del pga jobb och före detta. Ville bara säga det, kände fört.
Ludde Lärling's corner. Han ska göra en FridaKahlo-grej mellan mina pickadoller på ryggen. Episk idé.
Kalle Kath, Johan Svensson. En konstnär med verktyg på Crazy fresh tattoo.
SKISSEN, ovan Astrid's huvud hägrar himmelens häxor. Vildvittror går till attack, den tredjes siluett mot månen som strör silver av våra skogar. Moln och rök som ringlar upp ifrån törnsrosdalen. Mer törne och taggar fattas. Livet är en dans utan trosor, en dans på rosor som har taggar, eller som tonårens trubadur-ginger trallade: en dans med svåra steg. Jag dog och återuppstod några gånger trots min ringa ålder, så är det för dom flesta men jag vill inte slösa en sekund till på något som enligt mig inte är livet. Jag anstränger mig och tänker att i år kanske turen kommer med vilja och hårt arbete. Konsten ska alltid påminna mig om barnet och balansen. Satan tar och satan giver. En hyllning till någon som förstod människan, som kunde höra hjärtan bulta.
PLANKA.NU - min gangster, största plankarn i staden.
FB-drama, twitterdrama:
Historiskt sett var humanismen en rörelse om människors rättigheter, och med 'människor' avsedde man fullvärdiga medborgare. Eftersom kvinnor inte var medborgare så föll de utanför teorierna. T.ex kunde man p...åstå sig vara humanist OCH 'kvinnohatare' utan att det var någon motsägelse. Under 1700-talets upplysningsperiod så föddes tanken om alla människors lika värde, kvinnan var dock exkluderad ur detta och det var genom detta i kombination med dessa nya tankegångar som feminismen föddes.
Humanismen - som är en fantastisk idé bortsett från att den från början exkluderat halva jordens befolkning - handlar bl.a om att den mänskliga identiteten beror på "the individual's human essence" snarare än sociala och kulturella faktorer. Den grundsynen ställer sig feminismen inte bakom, eftersom tankar om det normala mänskliga, dvs "essensen av mänsklighet", tenderar att byggas på mannen som norm. Detta betyder inte att det inte ÄR skillnader på män och kvinnor, men många av dessa skillnader beror, enligt feminismen, på generationers olika uppfostran av könen.
Man kan säga så här, för att föenkla det hela: Humanismen är en livsåskådning, och feminismen är verktyget som möjliggör ett humanistiskt samhälle. När feminismen inte längre behövs blir jag humanist.
Bara för att en utnämner sig själv till feminist så ska en inte behöva ta diskussioner med folk som ständigt missförstår, en ska inte behöva utbilda dessa människor som debatterar på olika nivåer.
Sen är ju frågan om twitter är stället för diskussioner överlag.
Sen måste jag fråga, finns det någon feminist, som du läst eller i din närhet, som påstått att alla män är kvinnoföraktande och sexister?"
Civilkurage.
Alla vet vad det handlar om: http://sv.wikipedia.org/wiki/Civilkurage om inte, läs på. Damen ovan får ofta representera, precis som i moderna tider då vardagshjältar får galor och utmärkelser. Alla gråter, till stråkar. Men det är så stor skillnad på att veta och att göra, i hela världen. Tyvärr finner jag det mycket svenskt att inte lägga sig i som det så fint heter. När ett barn skriker och kastar saker på tunnelbanan "det är deras problem" ja? Men eftersom de inte gör något och barnet kastar saker på dig så kanske barnet skulle få sig en redig tankeställare om en annan vuxen helt plötsligt sa något, man kan säga "vet du en sak" titta barnet i ögonen "det sitter andra i den här vagnen och du stör alla dom, nu måste du vara tyst" och plötsligt har du gjort något för dig själv och alla andra, tar tre sekunder. Nu var detta ett vardagligt exempel, jag har också varit med om våld etc angående barn. Vi kan inte förlita oss på att soc/BRIS ska rädda vår framtid, där dessa barn kommer möta dina. Vi är alla en oavsett om du vill eller inte. Man kan inte klaga i tvsoffan om man aldrig är en del av lösningen, vilket är: civilkurage.
Dessa stora ord om mobbning, våld och politik. Hur ska vi kunna ändra någonting om vi inte ens kan lita på att folket på perrongen kommer att rycka in om någon antastar din dotter? De som tittar på är förövare. Alla dessa tyckare, tycker ni högt i verkligheten också? Barn gör det vuxna gör och om vuxna började ta sitt ansvar så skulle den här framtiden alla pratar om snart vara här. Politik är inte att rösta en gång var fjärde år, politik är vad du andas det du alltid står för oavsett kollektiv press eller våra ständiga traditionsbundna masspsykoser. Jag märker mer och mer för var dag att människan så gärna vill tro att tid finns, att framtiden är här, att vi kommit så sjukt långt med oss själva. Folk tror stenhårt på att det var då och oj oj oj vad tokigt att vi brände häxor eller hade slavar. Oj vad tokigt att kvinnan inte fick rösta. Tänker vi då någonsin på att det bara var en liten stund sen, ur historiskt perspektiv. Tänker till exempel svensken på att det här med rösträtt var 1921 men sen kom ju det glada 50talet och allt blev knas. Tänker svensken på att kvinnornas revolt fortfarande håller på sedan 70talet? Då var min mamma ung och min mormor höll på för fullt själv med de fyra barnen hon vart tvungen att skaffa med ett svin pga blev gravid och då var man ju tvungen att gifta sig.
Vi vill så gärna titta bakåt och skratta för att förhöja oss själva i nuet men tyvärr så gör vi exakt samma sak nu fast på olika vis. Vi startar samma krig, supportar samma krig. Kvinnorna i tredje världen är slavar/hundar och kvinnorna i Sverige är just... kvinnor, och tro mig det får vi veta när vi växer upp. Vissa blir som jag och krigar mot detta, vissa skippar det för att rädda sitt skinn den enkla vägen och deltar i jargongen, accepterar olikheten som inte finns, den som skapas. Ni vet ju själva hur någon brukar bete sig när denne blivit mobbad hela sitt liv, man blir som man blir behandlad, behovet av acceptans och kärlek är starkare än behovet av rättvisa om man får veta att man inte duger. Att på allvar tro att Sverige är jämställt är lite som att bli chockad över att SD fick så många röster. Ser ni inte hur folk beter sig mot varandra? Förtryck är förtryck. Att tro att ett jämställt land aldrig skulle haft en kvinnlig statsminister är väl humor om något. Så varför är det så laddat? Jo, kanske för att det är så självklart och för att det som krävs för att alla ska ha rätt till ett värdigt liv är ett samarbete där vi alla ständigt ifrågasätter, fredligt. Det kräver att fienden blir din lärare och att främlingen är en medmänniska. Är så trött på att höra på hur folk frågar sig varför världen är som den är när de själva inte tar något kollektivt ansvar.
Att ge kärlek är meningen med livet, för er som letar. Glöm inte heller att bara för att något är rätt så betyder det inte att det är rätt just för dig. Folk som funnit sin väg till lycka vill gärna pracka på andra den vägen fast det är totalt individuellt. Den kollektiva pressen, det kollektiva behovet ska fyllas på annat sätt men däremot är det livsfarligt att tro att vi alla kan skapa värdiga liv i samma form. Att vara ärlig mot sig själv och inte spela med i masspsykoser. Det kan verka enkelt att slippa göra medvetna val men ju mer man gör det desto mer sker det naturligt. Även den snälle kan göra illa om den inte vet vad du behöver och vad du tänker. Att kriga är läskigt men att leva för andra är en skräckfilm, däremot att ge till andra är nyckeln. Det är en stor skillnad. Och för er som tror att man hinner leva livet fyra veckor i Thailand per år, men aldrig blir nöjda, försök att hitta lyckan i er vardag, går inte det så måste du förändras, inte alla andra.
Mina boys, stora hjärtan.
Snöstorm och promenad, nykter helg efter två nästan helvita veckor, Att vara förändring inte att be om den. Igår middag på Elefantpojken, rökig chiliolja, efter att ha sett "Tinker Taylor Soldier Spy" på bio. En sann njutning, filmkonst. Detaljer och magi. Grym film. Popcorn. Fortsätter att vara nykter så länge det går och när det inte "går" så skall det undersökas varför. Vit månad känns för mig som ett konstigt fenomen. Att sluta med saker tar tid, jag slutar helst inte med saker men jag har gärna kontroll över mitt liv och vill inte hamna i onödig skit. Jag behöver cash till helt andra saker och jag har redan sett alldeles för många liv gå till spillo, inklusive mitt. Men att sluta helt är inte min grej, däremot att bryta mönster - allas grej om man vill ta sig framåt.
Jag & Franz bangade glamour i fredags och tog en hemmakväll, min ögonsten.
Inte lika mycket blått denna gång, inte lika många ormar.
