Don´t Laugh

Året var 1995 då jag första gången hörde Josh Winks låt Don´t Laugh. Det var min vän Dj Leaf som spelade den på nån svartfest nere vid Kronhusbodarna i Göteborg. Vi lyssnade och förundrades över hur låten som börjar ganska enkelt med ett minimalt 909 beat och en acid slinga långsamt och nästan utan att man märker det förvandlas till en hypnotisk berg och dalbana med en sampling av ett elakt skratt som filtreras upp och ned. Har man hört låten en gång så glömmer man den inte och självklart blev det en hit. Femton år senare får jag för första gången möjlighet att se Josh Wink spela skivor. I söndags eftermiddag frälste han publiken på Panorama Bar i Berlin. Efter en sväng på marknaden vid Mauer Park i jakt på lite nya köksprylar smög jag mig ner till Panorama. Luftfuktigheten inne på dansgolvet var kvävande och energin på dansgolvet så hög att jag var tvungen att ställa mig i ett hörn och lyssna. Richie Hawtin var också där för att visa sin respekt till en av technons stora hjältar och jag tror inte någon där inne  var besviken. Stämningen var magisk...