J-Dilla legacy

Förra veckan var det 4 år sedan J-Dilla aka Jay Dee aka James Yancey lämnade oss. Jag har aldrig varit mer ledsen (och besviken) att någon gått bort som jag inte ens haft en personlig kontakt med. Till en början så tyckte jag själv att det var lite löjligt men när jag insåg att jag ägnat mer tid åt hans musik än vad jag hann ägna åt min egna mormor så förklarade det känslan lite mer. För mig så var Dilla det viktigaste i hiphopen... någonsin. Han var den som tog hiphopen vidare till något alldeles speciellt. Han var hiphopens svar på Miles Davis. Dilla hade lärt sig behärska sin trummaskin som Miles hanterade sin trumpet, eller kanske snarare som Pretty Purdie hanterade sina trummor. Därav tycker jag oxå att man snarare, särskilt med tanke på det som kallas hiphop idag, istället egentligen kategorisera Dilla's produktioner som modern jazz.

Min egna Dilla-mix:

Tidigare delen på 00-talet så blev jag lite förvånad då det var väldigt få hiphop-DJs i Sverige som hade uppmärksammat Dilla. Det var ju ungefär under den tiden som den kommersiella hiphopen nådde en såpass hög nivå och samtidigt var folklig att alla som spelade hiphop (framförallt i Sverigie) kunde få spela i mer publika sammanhang om de bjöd på lite hits. En rätt liten kompromiss som hiphop-DJs:en var beredda på att göra då den moderna hiphopen ändå var rätt nära där de börjat. Personligen tycker jag att resultatet var rätt tråkigt och jag tyckte att Dilla var vägen till att göra det lite smakfullare och framförallt mer für alle. Dilla's (dansgolv)produktioner kan uppskattas av både det som man kan kalla heads samt den mer vanliga publiken.

Och då hade ju inte ens ett val, jag var bara tvungen att göra ett mixtape tillägnat Dilla och hans kollegor i Detroit för att sprida det som framförallt jiggyhiphoparna missat där det fanns både kvalité och fungerar för vilket hiphopdansgolvs som helst...

Resultatet är en 58 min lång mix kallad the.detroit.mixtape.vol.1. (högerklicka och välj spara mål som för att ladda ner).

Jag skulle själv aldrig kategorisera mig som en scratch DJ, men vad är en hiphopmix utan ett scratch-intro. Mixen startar med det skrockiga rough intro för att sedan sätta igång mixen med den mest avancerade scratchrutinen jag någonsin kommer orka åstadkomma (tror jag). Visst, det var 2004 och jag tog mig lite vatten över huvudet, men trots allt så är jag rätt nöjd.

DJ J.Rocc's Thank You Jay Dee Act 1-4

Skall man dock höra några riktigt, riktigt bra mixtapes och vill höra Dilla så gör man det nog bäst genom att lyssna på den fantastiske DJn J. Rocc's Dilla-mixar. Ladda alla fyra volymerna här.

Hiphop pre- & post Dilla

Som ett sådant stort Dillafan som jag är så vill jag tro att man kommer referera till hiphop som pre och post Dilla om kanske 20 år. För Dilla's bortgång har ändå fört med sig något bra. I olika hörn i hela världen verkar folk sörja eller hylla Jay Dee med att snickra beats i hans ära. Det som påverkade Dilla's unika sound verkar vara hans sätt att hämta inspiration i andra stilar. Enligt Dilla så hämtade han lika mycket inspiration från detroittechnopionjären Derrick May, Kraftwerk som snöiga jazzlegenden Sun-Ra och Motown-soundet. Något som franska Fulgeance har förstått då hans inspirationskälla onekligen främst är Dilla, men han fattar oxå att måste göra något nytt och hämtar inspiration från andra ställen som t.ex. fransk electro. Resultatet är onekligen något konstruktivt (Birds of Prey @ Youtube) och bevisar att hiphopen (som jag vill ha den) inte dog med Dilla.

Intressant intervju och liveklipp med Fulgeance:

Dilla R.I.P!