25/11 är Internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor, visste ni det? Nu vet ni. Det smäller lite högre än ostkakans dag, eller hur? På fredag är det fest på Röda Sten, för att uppmärksamma dagen lite i förväg, och dessutom samla in cash till kvinnojouren ADA. Gå dit! Som grädde på moset får du även se Kattegatt på scen. Vi ställde några snabba frågor till Ellen Höber och Erika Breiner i bandet, för att få grepp om vilka Kattegatt kan tänkas vara för typer.
Berätta om Kattegatt!
– Jadu… Kattegatt är ett svängigt proggband bestående av fem yviga kvinns. Med våra ylande saxofontjut, obstinata trummor, vresiga basriff och svenska, nakna, ärliga, arga, sköra och skitiga texter tar vi med er till ett ingenmansland, där varje låt är en resa i sig.
Oj, det vill inte lova lite det! Syftar ert namn i första hand på katter, hav, eller båda delarna?
– Förmodligen både och. Vi tycker namnet uttrycker en sorts feminimitet och djuriskhet, precis som vår relation till musiken.
– Först och främst ser vi en charm i att inte begränsa vår musik till endast en genre, vi gillar att vara lite upp och ner och bak och fram, så att säga. Vi ser något fint i att både kunna vara jävligt arga och sköra på samma gång, något som präglar våra texter och vårt musikaliska uttryck.
