Martin väcker känslor
Visst gör det ont när blodkärl brister. Speciellt de i hjärnan.
Jag noterar en tendens i Martins blogg. Hans blogg väcker ont blod. Inte nödvändigtvis genom det han skriver. Martin är nämligen väluppfostrad och respekterar andra människor. Nej, det onda blodet handlar mer om avundsjuka och att vinna prinsen av Örgrytes hjärta. Och eftersom de som är argast är män så kan jag inte låta bli att njuta. »Se mig, älska mig!« Tangerad homoerotik när den luktar som mest mysk.
Så här går det till: Martin skriver en iaktagelse ur sitt anspråkslösa och ganska spartanska liv. Reflekterar lite kring iaktagelsen och avslutar det hela. »Väl rutet, min gode vän« Sedan går det ett par minuter... tick tack tick tick. Någon tar del av inlägget och känner sig antingen träffad av det Martin skrivit, eller så har personen i fråga något viktigt att tillägga. Eller så vill personen bara tacka för en fantastisk spelning.
Det är härligt med kommentarer. Stora eller små spelar absolut ingen roll. Martin läser kommentarerna och blir rörd av det han läser. Han får bekräftelse. Vi människor behöver det. Annars förtvinar vi och blir till små hudfärgade russin.
Men för de arga männen som läser Martins blogg är tacksamhet töntigt. Det är töntigt att skriva fel, skriva fult eller bara ta kontakt. De arga männen som läser Martins blogg vill känna något. Gärna skriva något snurrigt om psykisk ohälsa eller posta en länk till en blogg där den arga mannen ses röka tre pack cigg i sexpackshatt och dricka ölbong. Det enda de arga männen som läser Martins blogg egentligen vill är att ta kontakt, visa uppskattning och tacksamhet – för att få ligga. Och de tror att den snabbaste vägen till himmelriket som är Martins 140-säng går via trots och hat. Kamma er. Martin är ömtålig och känslosam. Try a little tenderness FTW
Kom igen nu bara! Visa mig ert bästa och tuffaste hat. Klätt i läder och nitar eller ej. Jag ska visa er att kärlek går segrande ur alla krig.
Onsdag 24 Februari 18:08
Taggar: