Blendalars dagbok fortsätter

Fortsätter att göra mitt liv äckligt officiellt. Känner en ökad press. Får många mejl om att jag saknar engagemang. Någon skrev att jag saknar geist. -Trams, säger jag. Ingen brinner som jag. Jag är passionen personifierad. Jag är som en bensinindränkt, fnösktorr, massiv jättemajbrasa som är nyantänd.

              - Flamm!

Fredag 5/2  Kom inte riktigt i håg vad som hände i detalj. Men nästan hela kontoret åt lunch på Amerikabaren. Det brukar vi göra på fredagarna. Då kostar vi på oss en dyr-lunch som vi brukar säga. Dock brukar man ibland få rabatt, vilket gör att den inte blir så dyr ändå. Det är lättare att få rabatt om man betalar kontant tror jag eller så har jag bara blandat i hop det. Jag åt lax med hollandaise-sås. Såsen var fet och god med mycket smör i. Undrar om det var ägg-gulor i? Har för mig att det skall vara det i riktig sådan sås.

Efter lunchen möblerade vi om på kontoret. Någon dag skall jag ta ett kort på hur det blev och lägga upp.

Lördag 6/2 Stressade järnet för att komma i tid till Henriksberg kl 20.00. Jag gick så fort att jag nästan sprang. Då hände det. Jag halkade. Gjorde bananskalshalket och landade på ryggen. Jag trodde i någon sekund att jag skulle dö. Det kom fram en äldre kvinna och undrade hur det gick?

-Mmmmaaaäääääähhhhh, var det enda jag fick fram. Det lät lite som jag satt på toaletten och använde krystreflexen. Luften och det konsiga läte mina stämband producerade fortsatte i en evighet. Jag ville få in luft men kroppen vägrade. Den äldre kvinnan ställde frågan igen. Men jag kunde inte svara. Efter en liten stund började hon dra i mig. Jag försökte komma upp på benen samtidigt som jag fortsatte mitt krystläte och den konstanta utandningen. Efter en liten stund kunde jag göra små, korta och snabba inandningar. Då kunde jag också börja kommunicera med damen.

Jag kom upp på benen och började känna efter om något allvarligt hade hänt. Den äldre gav mig rådet att stretcha och gå till doktorn om jag kände mig yr. Jag kände väl mest för att vända hem i det läget men fortsatte framåt som den soldat och eldsjäl jag är. Väl inne på Henriksberg smakade min första öl jättegott.

Kvällen gick bra. Jonk som hade klubben bjöd bra på järn och malt. Henke vars tattueringstudio fyllde ett år var också glad. Ganska sent på kvällen kom han upp till dj-båset och bad mig att säga ett nummer i micken för att de hade haft ett lotteri under kvällen. Jag förstod inte det hela så jättebra, men jag stängde av låten som körde och sa högt och tydligt,

- Nummer 68 har vunnit kvällens lotteri!

Dansgolvet stannade av. Alla stirrade mot dj-båset. Jag fortsatte och sa att det var bara för nummer 68 att komma fram och hämta vinsten. Ingen kom. Ingen såg glad ut, så jag satt på nästa låt. Då tyckte Henke att jag skulle göra om samma sak fast säga nummer 37 istället för att få fart på det fina lotteriet. Sagt och gjort. Ingen större reaktion då heller. Men allt som allt var det en bra kväll.

Söndag 7/2 Trött.

Resten av nuvarande vecka kommer lite senare.

/Blendalars