DAG 30, ETT SISTA ÖGONBLICK

- vill du följa med mig hem och kolla på von trier-film (jag hör "vill du följa med mig hem och kolla på vampyrfilm" och blir aningens förvirrad men vill ej paja ögonblicket genom att börja ifrågasätta)

- ja.

DAG 29, MINA AMBITIONER

för mig är det mycket enkelt: min största ambition här i livet är att vara en framgångsrik person. och min definition av framgång är framför allt att vara respekterad och omtyckt för min person, men även andra bra grejer som att hitta någon att älska and all that. jag försöker att inte använda karriär som det främsta måttet på framgång, även om det ena givetvis inte behöver utesluta det andra. men jag tycker ändå att det finns något rätt osexigt över den här skrupelfria karriärismen som omger mig och står mig upp i halsen. eller ännu värre: folk som utgår från att man ÄR sitt yrke, att det man jobbar med definierar hela ens person. det kanske är så för vissa, fine i så fall. men så är det inte för mig. med detta sagt kan jag dela med mig av lite fler ambitioner jag har i mitt liv:

- jag vill skriva.

- jag vill syssla med musik.

- jag vill ha världens bästa vänner.

än så länge går det rätt bra.

okej detta blev ju jävligt högtravande. men så kan det väl få vara ibland.

DAG 28, DET HÄR SAKNAR JAG

*dramatisk, alldeles för lång konstpaus*

att vara kär.

mvh,

tjej med vårkänslor

DAG 27, MIN FAVORITPLATS

alltså det här är så lame, som om man hade EN ständig favoritplats som ba var huggen i sten. min favoritplats ändras hela tiden. här har ni ett urval:

- liza lägenhet i somras under way out west. hon bor precis vid slottis så vi drog dit mellan spelningarna, åt, powernapade, drack vin eller bara hängde. det var alltid folk där och det var så JÄVLA trevligt. sjukt bra favoritplats.

- i min säng såklart, allt som oftast. här ser jag en massa bra film, sover, BLOGGAR och har det bra. hur ofta längtar man inte till sin säng liksom? "klockren favoritplats" som jag hade sagt om jag använde mig av ord som "klockren".

- I BADKARET! kommer aldrig sluta bada badkar. har hittills aldrig bott på ett ställe som ej haft badkar och den dag det sker kommer vara en sorgens dag. jag gör det till en sport att hålla händerna ovanför vattenytan så länge som möjligt så att hela kroppen värms upp UTOM dem och när jag inte står ut med mina kalla, stela händer längre så för jag dem sakta under ytan och ryser av välbehag. obs, detta är ingen sexuell grej. ville bara klargöra det. men badkaret - helt klart en favoritplats. *ler reklamröst*

DAG 26, MINA RÄDSLOR

jag är en typisk person som blir irrationellt rädd. när jag var liten var jag helt övertygad om att jorden skulle träffas av en asteorid och gå under, fortfarande kan jag få lite hjärtklappning om folk börjar snacka nostradamus eller domedagsprofetior. andra grejer som gör mig skraj är

* att flyga. jag vet inte varför men jag börjar alltid lipa när jag känner att planet lyfter, får en extrem känsla av vanmakt liksom. irrationellt absolut, men väl uppe i luften kan man inte påverka så mycket själv om saker går åt helvete... okej förlåt ska sluta.

* diverse sjukdomar. har bara det senaste året fått någon form av hypokondri-light. börjar googla symptom vid minsta tillstymmelse till huvudvärk eller misstänkt hudutslag. fick världens bästa tips dock: när man börjar noja ska man börja googla symptomen på hypokondri. sjukt bra!

letar fortfarande efter den perfekta skräckfilmen som kan ge mig samma hjärtklappning, det går sådär måste jag säga.

DAG 25, EN FÖRSTA

okej heeere goes: första gången jag "fick upp ögonen" för en kille då. ni vet hur det var när man var liten, då lekte man med dom som bodde i ens område. det fanns inte riktigt utrymme för att vara selektiv med sina vänner när man var åtta bast och tyckte att röda vita rosen var det roligaste som fanns liksom. i mitt område fanns en kille som jag hatade över allt annat men min bästa vän camilla hade anförtrott för mig att hon var kär i honom. jag tyckte att hon var knäpp i huvudet. men så en dag var jag ute och promenerade för att hämta posten. när man växer upp på landet, som jag gjorde, fick man gå hundra meter för att komma till brevlådan. jag var kanske nio år och hade sommarlov men skolan skulle börja igen om någon vecka. då såg jag honom gå på andra sidan vägen. han hade en svart jurassic park-tröja och sparkade en fotboll framför sig medan han gick. uttrycket "att se någon i ett helt nytt ljus" har aldrig passat så bra som då. precis i den stunden blev jag dödskär i honom och fortsatte att vara det i flera år.

idag har jag hört att han är sverigedemokrat. så kan det gå.

DAG 24, DET HÄR FÅR MIG ATT GRÅTA

* antony & the johnsons - i fell in love with a dead boy. 1:59 in i låten när han sjunger "i write letters to australia" blir jag alltid helt gråtmild.

* slutscenen i ghost. i övrigt ca löjligaste filmen ever (denna scen är inget undantag) men den som inte bryter ihop när demi moore tar farväl av spök-patrick swayze till ett soundtrack av unchained melody har inget hjärta.

DAG 23, DET HÄR FÅR MIG ATT MÅ BÄTTRE

jag är inte på något sätt unik, det som får mig att må bättre just nu är att det bara är en månad kvar av den här jävla skitvintern och att det sedan - om så bara i teorin - är vår!!

alltså, DETTA:

DETTA får mig att må så sjukt mycket bättre.

DAG 22, DET HÄR UPPRÖR MIG

klart det finns en hel jävla del som gör mig förbannad men det som upprör mig mest av allt är människor som inte upprörs av saker överhuvudtaget. människor som ser det som en triumf att vara blasé, som gömmer sig bakom en mur av cynism och som nedlåtande konstaterar saker som att "jamen det är så världen ser ut". om jag någonsin blir ett lobotomerat och luttrat jävla skåp som tycker att det är lugnt när en taxichaufför tar mig på låret, eller som inte reagerar när jag är inne på ica och hör tanter snacka om att gasa ihjäl alla invandrare, så ser jag det som ett personligt nederlag och kommer förmodligen put an end to my misery.

det här är för övrigt vad som kommer upp när man googlar ordet "upprörd".

DAG 21, ETT ANNAT ÖGONBLICK

klockan är väl framåt fyra på natten och vi snubblar in i hans hiss. detta är andra eller tredje gången vi går hem med varandra och awkwardnessen som vilat över kvällen finns kvar men avtar hela tiden. när han trycker på knapp nummer tre börjar jag:

"när jag var liten..." och sedan ler jag jättebrett, för jag känner att kylan utifrån har förstelnat mitt ansikte så att jag har svårt att artikulera vettigt. men jag tänker att ifall jag ler riktigt brett så kanske ansiktet mjukas upp. sedan berättar jag att jag var rädd för att trycka på E-knappen när jag var liten, eftersom jag trodde att E stod för error. att under hela min uppväxt tryckte jag alltid på ettan och gick den sista trappan ner. hans blick viker inte av mig en enda gång när jag berättar och när hissdörrarna öppnas och vi går ut känner jag hans hand lätt på min höft och sedan går vi in till honom.