Text: Frida Svensson
I somras flyttade Mollie Åbrink tillbaka till Göteborg efter att ha spenderat ett år i London. Där utbildade hon sig inom musikproduktion, samtidigt som hon var ute och spelade musiken hon skapade. Som techno-dj går hon under namnet EILLOM. Vi träffas för att prata om skillnaderna mellan technoscenen i London och Göteborg och hur de erfarenheterna har satt spår i henne.
Solen går ner bakom träden, strilar mellan stammarna och riktar sitt sista ljus mot avklädda smalbenen i klungor av folk. Löven vibrerar av slingor, loopar och beats. Tiden stannar samtidigt som den försvinner. Timmar senare går solen upp över Delsjön och speglar sig i det sommarvarma vattnet. För ungefär fyra år sedan följde Mollie Åbrink med en kompis till en technofest, mest som en kul grej och utan förväntningar. Efter den natten var hon fast. Såld på musiken, atmosfären och allt som hade med techno att göra. Stämningen på festen fastnade hos Mollie. Hon berättar om den kultur som finns på technofesterna och hur den skiljer sig från hur hon annars har upplevt att vara på nattklubbar.
– På nattklubbar kan det vara en utsatt position att vara tjej. Folk kladdar och är på. Men på de här festerna är det är ingen som går dit för att haffa någon. Alla är där för musiken och besökarna är införstådda med vilket beteende som inte är accepterat. Det kanske kan uppfattas som strikt, men jag tycker att det borde gälla på alla nattklubbar.
Efter natten vid Delsjön var Mollie säker på att hon ville spela techno. Hon började producera musik hemma men kände att det var svårt att få komma ut och spela och bygga upp ett namn. Ett suktande efter kunskap, inspiration och att få träffa nya människor gjorde att hon sökte till en producentutbildning i London. Väl i London kände Mollie sig kluven till staden och den typ av techno som var stor där.
– Den techno jag spelar, EILLOM-techno, är melodisk med uppbyggningar, toppar och dalar. Jag tycker att det är viktigt att låten tar en någon stans, vilket jag inte tycker att den industriella technon som är stor i London gör. Den är mer hård, snabb och ofta repetitiv. Den melodiska technon har inte hittat hem där ännu, vilket gjorde att folk inte riktigt förstod mig och det jag gjorde.
Foto: Frida Svensson
Den kluvenhet till London som Mollie kände grundade sig även i den mansdominerade technoscenen.
– Om man kollar på de största technoklubbarna som Egg och Ministry of Sound så är det nästan bara män som spelar där. Sen kan det säkert komma någon enstaka tjej, men det är män, män, män. Jag kände att bokare var väldigt tveksamt inställda till mig och andra tjejer gällande huruvida vi kunde det vi sa att vi kunde när vi hörde av oss och ville spela.
Då Mollie inte kände sig rättvist bemött i London gick hon med i Ècouter, ett kollektiv för kvinnor i musikbranschen. Genom kollektivet och de vänner hon skaffade där fick hon spelningar på klubbar och radio, något hon inte tror skulle ha kunnat ske annars. Ècouters grundare Vanessa Mallia ordnade träffar för att medlemmarna skulle få dela med sig av sina erfarenheter och peppa varandra.
I Göteborg har Mollie känt att hon som techno-dj blir förstådd på ett annat sätt än vad hon blev i London, likaså hennes musik. Folk lyssnar på vad hon har att säga och tycker att det hon gör är bra. Hon känner att det finns ett annat tankesätt hos de som äger klubbarna och de som bokar spelningar. Mollie tror att det finns en rotad tanke i Göteborg och kanske i Sverige överlag om att kvinnor behövs i branschen.
– Det handlar om en öppnare inställningen till musiken och de personer som utövar den. I Göteborg märks det tydligt. Jag upplever att jag ges en chans att visa vem jag är och vad jag spelar på ett helt annat sätt. När det var något som stack ut på technoscenen i London, så var det inte riktigt deras grej och så var det bara.
Mollie har inte kunnat släppa vad Ècouter i London gjorde för henne. I Göteborg är hon medlem i Yoko DJs som är ett kollektiv för kvinnor i musikbranschen, inriktat på djs. Den skillnad som Mollie ser med kollektivverksamheten i Sverige jämfört med den i London är att det är lättare att få bidrag här och hjälp från studieförbund om verksamheten är registrerad som en studiecirkel. Det mesta är dock likadant om hon jämför Yoko DJs och Ècouter. Kollektiven har en liknande grund och bygger på känslan av gemenskap.
– Vi träffas, hjälper varandra, ger respons och umgås med likasinnade kvinnor, vilket ger en känsla av att höra hemma någonstans. Det tror jag är viktigt. Jag behöver känna att jag har något att luta mig mot när det inte går som jag tänkt mig eller om jag behöver hjälp.
Uppbyggandet av Yoko DJs är på gång och det senaste halvåret har Mollie fått flera spelningar tack vare kollektivet. Generellt tycker hon att Sverige har kommit längre när det gäller jämställdhet inom musikbranschen och även i att lyfta och hjälpa varandra när det kommer till nya upplevelser och utmaningar. I sommar ger sig EILLOM ut på turné i Europa. Hon har inga datum eller platser bestämda, men funderar på vad som kommer skilja städerna åt.
– Jag tror att den största skillnaden kommer att vara musikstilarna. Jag tror och har hört att min melodiska tech-house lär gå hem i Berlin. Även städer såsom Hamburg och Wien kan uppskatta min mystiska melodiska underton. Hur det kommer skilja sig från Göteborg och London på andra plan återstår att se.
