Den nya horisonten

Fartyget har lämnat hamnen och begett sig ut på okända vatten. Någonting har kanske börjat klarna. Nya frågetecken har tillkommit. Vi vandrade i cirklar, mötte ett kraftfullt djur och försattes i trans, hörde körer sjunga och röster tala, såg tecken, läste texten, mötte en bekant figur som vi aldrig tidigare sett. På våningen ovanför arbetar datorerna för att bygga berg av guld. I deras källare ser vi ett annat berg resa sig i horisonten. Vem är den där gestalten, vem är det vi talar med, vem är det som talar med oss, vad vill du oss?  

Skall följa rytmen. är ett experiment, ett äventyr och en undersökning av logiken i hur en delad yta blir ett utrymme som expanderar. Vi fick en plats, ett utrymme och vi valde att bjuda in till detta utrymme för att på så vis skapa mera utrymme. Här får ni en plats, en yta att vistas på, tack svarade vi och bjöd genast in så många att skeppet för länge sedan borde ha kantrat. Då hände det märkliga att ytan blev tredimensionell, fyrdimensionell, ja till och med mer än så; att den fortsätter expandera på ett högst märkvärdigt sätt. 

Det fanns ett brev som vi inte kunde tyda. Vi vände oss till dem vi visste att vi kunde lita på; de fullständigt irrationella, motsägelsefulla, bångstyriga och långsamma, de som med intuitiv eftertänksamhet kunde leda oss vidare.

Nu står vi och blickar ut över den nya horisonten. 

P&K

Göteborg, 5 februari 2010