Det jag ser är inte exalterat på något sätt. Hon är lugn, hon ser inte överdrivet lycklig ut. Hennes steg är lätta men hon flyger inte fram. Jag förstår att hon är nöjd med sitt liv, precis som det är. Hon har kommit dit hon alltid velat, jag tror hon har barn, kanske en man som hon älskar. Och hon är nöjd. Inte bekymrad som de andra som fredagshandlar på ica.
Hon vet inte om det när hon passerar mig, hon kanske inte ser mig, jag kanske inbillar mig. Men den kvinnan ändrade min fredag.
För jag går vidare. Ser fortfarande hennes ansikte och kommer på mig själv med att le. Och så går jag runt, en överdrivet lång tid på ica medan jag plockar ihop mina varor, och jag ler. Jag ler åt de få människor som vågar möta min blick och jag ler lite för länge när jag nästan krockar med en lång kille. Han undrar nog varför när jag för andra gången ger honom ett genuint leende.
Kanske går han hem och funderar, och han kommer le, han vet inte varför jag log men lycka smittar. Vetenskapligt bevisat smittar det mer än olycka, även om det ibland kan kännas precis tvärtom.
Kanske ler du av att läsa det här?
Det är bara tankar, men dom gör mig lycklig, och det är vad jag vill.
Mvh.
Fienden
