I August-nominerade Just nu är jag här, av Isabelle Ståhl, lär vi känna Elise och hennes längtan efter att bli sedd och levande.

Elise är närmare trettio, bor i Stockholm, läser strökurser och jobbar timmar åt ett bemanningsföretag. Hon flyter ovanpå tillvaron utan att förankras och upplever att hennes liv är helt och hållet slumpmässigt. Genom dejtingappen Tinder möter hon bara män som alla liknar varandra, och som hon, efter att ha träffat dem ett tag, förstör likt ”en tröja som blivit noppig efter att man har använt den några gånger”. Att vara människa ser hon som ett förlöjligande, och psykologens råd om att smörja in sig själv med hudkräm “för att känna att hon har en kropp som hon hänger ihop med”, hjälper föga.

Känslan av frånkoppling förstärks genom att Elise ständigt jämför sin tillvaro med de bilder hon ser på sociala medier, vilket snart omöjliggör varje rörelse och val. Elise utvecklar istället ett sorts likgiltigt registrerande, och konstaterar krasst att livet är rent på bild, men smutsigt i verkligheten.

Så en dag möter hon Victor. Han som är rätt på pappret – den moderna, medvetna mannen som kan föra sig, är sensitiv, trendkänslig och intelligent. Mannen som först är oåtkomlig och stängd, liksom onåbar och därför en spännande utmaning, som efter en period släpper garden. När Elise blir insläppt blir hon också bedövad av omsorg och trygghet. Mellan henne och Victor finns ett för stort glapp. Han har en nedärvd glädje där hon har ångest, han är äkta och naturlig och lever livet på ett självklart sätt, som om det inte finns några tvivel.

Det dröjer inte länge förrän Elise börjar leta efter något som kan bryta igenom det vadderade samboskapet. Något som känns, oavsett pris.

Ståhl skriver transparent om människans längtan efter att bli sedd och levande. Om det där som hamnar i vägen när själva ens varande blir ett slags entreprenörskap, när allt ständigt kan förbättras, förnyas och filtreras. Människor konsumeras och byts ut, som varor. Alienationen är ett faktum. Elise ser sitt liv men kommer inte in i det. Ju mer hon försöker vara sig själv, desto mer falsk och mer påhittad känner hon sig. Historien har vi hört förr, men Isabelle Ståhl liksom förkroppsligar omöjligheten i vår tids livsstilsprojekt. Ingen duger.

Isabelle Ståhls debutroman Just nu är jag här (2017) är utgiven på Natur & Kultur och blev nominerad till 2017-års Augustpris i kategorin Årets svenska skönlitterära bok.

Publicerades i Djungeltrumman #47.