Jag filtrerar festen genom ett headset denna helg

Är fortfarande sjuk som fan rent ut sagt.

Och det blev ju knappast bättre av att stå och frysa benen av sig dryga två timmar ute i Haninge. Men en årspremiär med Hammarby är faktiskt värt det mesta.

Även när det följs upp av nummerupplysningsjobb med ett melodifestivalfylleringande svenskt folk en jäkla lördagskväll.

Men DJ-spelandet har jag avstått denna helg. Brukar extremt sällan ställa in spelningar. Har nog hänt max en handfull gånger under min drygt 15 år långa karriär i skivspelandets värld.

I går fanns det inte på kartan att jag skulle orkat med att spela på East till tre på natten och i kväll är det också rätt kört att gästa på Johan Risbergs nya klubbsatsning på K2 dessvärre.

Det finns en gräns även för vad jag orkar med numera. Fotboll i minusgrader och stillasittande telefonjobb är precis på rätt sida av den gränsen, medan nattklubbande på hög volym är långt över på fel sida tyvärr.

Så, jag går hem och lägger mig snart. Äter kanske lite rester från den grymma potatisgratängen med köttfärs som världens bästa flickvän lagade i går.

Har känt mig nästan löjligt bortskämd och omhändertagen de senaste dygnen.

Och att Emelie är ute och dricker öl med några vänner just nu kan hon minst sagt förtjäna efter att ha tagit hand om mig som den mest perfekta kombinationen av ett levande apotek, en mamma och en vädlgt kär flickvän som man bara kan drömma om.

Sånt betyder faktiskt mer än alla skivspelningar i världen ibland.