Djungetrumman.se

Hej Division of Laura Lee!

Vänersborgssönerna i Division of Laura Lee har varit med oss i tio år nu. Det är näst in till veteranstatus i punksvängen, men de har aldrig gått på tomgång. Nu är de tillbaks med ett nytt album på gång, som enligt Jonas Gustavsson kommer att låta lite annorlunda än vi är vana vid. På lördag spelar de på Stadsteatern.

Hej Jonas! Vad händer nu och framöver?
– Nu släpper vi singeln Cabin Jam, sedan fortsätter vi att leta skivkontrakt så att vi kan släppa skivan innan sommaren, och så blir det en del spelningar i sommar sen.

Vad kommer vi att få se i helgen?
– En traditionell spelning, det kommer vara premiär i Göteborg för några nya låtar. Så det blir en blandning av lite nytt och gammalt som inte gått att tvätta bort.

Vill man det då, tvätta bort det gamla?
– Jaa, jag vill nog det. Jag tycker inte om att dröja kvar i det förgångna, man blir lite less på de gamla låtarna. Det är ofta kul att uppträda med dem i och för sig, man får mer positiv respons och det är ju kul. Sedan är det ju allt harvande i replokalen som inte är så roligt.
 
Hur länge pågår det harvandet?
– Denna gången har vi träffats fyra gånger, så det är väl inte så farligt i och för sig, haha. Men vi är ju ganska utspridda nu för tiden, alla har sitt med familj och arbete och sådant, det var lättare förr.
 
Vad är den största skillnaden mellan att spela nu, och förr?
– Det är mycket det, att det finns mindre tid. Men som tur är så är vi också bättre på att spela. Vi känner varandra så väl, så det kommer mer automatiskt, vi är snabbare på att börja komma igång.
 
Vad är största skillnaden soundmässigt?
– Vi vågar mer nu, innan var vi mer en renodlar punkkonstellation. Vi var lite fega med influenserna, nu tar vi ut svängarna lite mer. Jag bestämmer framför allt mer och mer. Vår musik är mer färgad av min musiksmak, som är ganska splittrad. Vi låter lite softare nu, lite lugnare. Våra skivor har hittills varit ganska komprimerad punk, denna skivan blir mer… storslagen. Man utvecklas musikaliskt hela tiden, vågar mer, och nu känns det som om det blir bättre med ett något långsammare tempo.
 
Detta att det är du som bestämmer, är det ett gemensamt beslut?
– Det är mest jag som har tid att skriva låtar, som inte har barn eller sambo. Jag jobbar ju mest, eller är hemma och ser på fotboll. Så det blir väl automatiskt jag som bestämmer, eller att jag lägger grunden. Alla har ju sina roller, och bidrar med det man är bäst på. Och jag är väl bäst på det mesta.
 
Är Göteborgspubliken tacksam att testa nya låtar på tror du?
– Det är väl den bästa publiken! Det är skönt att årets första spelning är här. Många fina vänner som kommer, de har ofta större tålamod… Annars är det inte så stor skillnad på svenska städer. De senaste åren har det nästan varit roligast att spela i Stockholm. I början var vi ju livrädda för att spela där, ”de fattar väl inte det här…” tänkte vi.
 
Hur hade ni låtit om ni var från Göteborg?
– Vi hade låtit som Soundtrack of Our Lifes, exakt precis som dem. De är nog mest inflytelserika av Göteborgsbanden, och såklart Silverbullit. En skön mix av de två banden helt enkelt. Men det finns ändå en envis bonn- ådra i våra kroppar som gör att vi format vårt eget sound. 
 
Tack Jonas!
 
Lisa Stevik


Clandestino Botnik: "Alla dansar ända in i gryningen mellan en lada och en bergvägg"

Holograms: "Vi blir ledsna annars."

Alice b tipsar om sina Stay Out West-favoriter!

Festfoto: The Bronx på What We Do Is Sercret

Totalt 64 foton.
Alla foton Till fotona
Om Djungeltrumman
Lista
Följ Djungeltrumman
Djungeltrummans nyhetsbrev
Jag vill ha nyhetsbrevet!
Tack! Du har fått en bekräftelse skickad till dig.
Fel! Något gick fel, försök igen om en stund.
Webbdesign av Simma Lugnt, www.simmalugnt.se