En kvinnas doft.

Äntligen kvitt mina skulder och jag trampar in i parfymbutiken.

Stolta, bestämda steg; min manlighet fullt engagerad - jag vet vad jag vill.

Jag plockar min deo och trampar mot kassan. Gör ansats för att säga hej till den söta kassörskan.

Det är då det händer.

Ut ur min mun kommer ett ljust och ömt, ja rentav flickaktigt "Heeej."

Det uppstår en obekväm tystnad medan kassörskan knappar in siffrorna.

Hur fan gick det där till? tänker jag.

"Trehundrafem kronor" säger hon.

"Jasså, minsann?" säger jag med en löjligt förvrängd basröst.

Vad i helvete håller jag på med?

Slutligen får jag kvittot, sista chansen att gå vidare med den sociala masken intakt.

"Tack."

Jag lät helt normal.

Bra jobbat, mister.