Det finns kanske en gud, trots allt.

Jag har börjat mogna som man; processen inom mig har slagit rot.

Satt djupt försjunken och riffade med gitarren idag.

Frid och fröjd.

Plötsligt var hon bara där, alldeles intill mitt öra.

Hon sa bu.

Vanligtvis skulle reaktionen varit annorlunda. 

Nu fann jag mig själv smiska förövaren i sängen flera gånger om.

Stoltast är jag ändå över detta:

För första gången i livet

var mitt skri av fasa

inte i högsta falsett.