Nosejob.

Ägglossande tjejer, håll i er.

Papa´s got a brand new bag.

Har köpt nya batterier...

... till min Ni-Vet-Vad.

Just det.

Min gamla näshårstrimmer.

Hittade ett strå som var 2 cm långt och det var väl inte direkt vad någon ville höra just nu.

Det finns kanske en gud, trots allt.

Jag har börjat mogna som man; processen inom mig har slagit rot.

Satt djupt försjunken och riffade med gitarren idag.

Frid och fröjd.

Plötsligt var hon bara där, alldeles intill mitt öra.

Hon sa bu.

Vanligtvis skulle reaktionen varit annorlunda. 

Nu fann jag mig själv smiska förövaren i sängen flera gånger om.

Stoltast är jag ändå över detta:

För första gången i livet

var mitt skri av fasa

inte i högsta falsett.

Ännu en dag av glädje.

Det senaste är att bläddra igenom Ellos underklädesmodeller medan jag skiter.

Naturligt.

Misstänkt blod i avföringen dock.

Men det hör kanske inte hit.

Detta förunderliga liv.

Sitter i min kungliga fåtölj och är nykter på en måndag. Har min laptop i knät och porrsurfar inte.

Telefonen ringer från bordet, lite för långt framför mig.

Fåtöljen tippar. Jag faller mot en stor kopp rykande te. Tänk om jag bränner sönder mitt ansikte, mina händer eller min dator.

Slutet på mitt sexliv.

Antagligen är det jiu-jutsin för tjugo år sedan som räddar mig. Jag ligger påklädd på golvet, en fåtölj över mig, en laptop i min famn. Tekoppen står kvar. Fortfarande ingen porr.

I min hand har jag en telefon. Måste finnas en anledning, kan vara en tjej. Jag svarar:

"Tjenare... eh... mormor. Nej, det är okej... jag har bara trillat i golvet."

Hon garvar åt mig.

Min egen mormor garvar åt mig, trots att jag varit en duktig pojke hela dan.

Var det allt gud hade att säga?

Vilken jävla runkare.

Finns inga genvägar till min dick.

Hemma hos henne.

På krogen.

Hemma hos mig.

Allvarligt. Hur skulle ni känna om jag plötsligt berättade att mitt AmEx Black bara är fusk!

Vad är det för fel med lite spontana och villkorslösa komplimanger?

Klev in i en frisersalong. Två frisörskor pysslade om varsin kund. Jag sa:

"Ja, jag såg tydligen rätt. Gick just förbi här och tänkte: Vad nu, är ALLA kvinnor här inne vackra?"

Paus.

"Och så var det!"

Eftersom folk alltid är olika, blev också reaktionerna blandade.

En av frisörskorna tog det bra och uttryckte sin uppskattning med att bli lite våt i trosorna. Den andra, som var lite snyggare, tittade tveksamt på mig via spegelbilden. Kammade kanske lite hårdare; antydan till styvnande bröstvårtor.

Kvinnorna i stolarna såg helt paralyserade ut; var väl inte helt klara med sina papiljotter.

Med ett brett flin önskade jag dem alla en trevlig kväll och gick ut.

Genom skyltfönstret skickade jag en menande blick till den tveksamma, som för att säga "Släpp garden, ta emot det här, du förtjänar det. Trots att du bara är en frisörska."

Hon rörde inte en min.

Har i efterhand fått höra av andra upplysta, att samtliga i salongen nog trodde jag var en knarkare.

Imse vimse spindel.

Ny arbetsmiljö och jag knyter snabbt ihop ett skyddsnät av sociala kontakter så att jag kan ta ut svängarna allt mer.

Berättar för gummorna om hur jag som grabb vann över min bästa väns flickvän genom att muta henne med en leksak.

En oskyldig liten prostitutionsberättelse och gummorna tjuter av skratt; andra gummor slänger nyfikna blickar åt mitt håll.

Vem är den här nye mannen som väcker sådan uppståndelse?

Pratar med manliga kollegor i min ålder. Jag är så övertrevlig att jag i förbifarten känner mig tvungen att berätta något om att "...ja, min flickvän och jag...".

Det är ungefär som när en tjej på krogen har ett ansiktsuttryck som säger "knulla mig nu", men en mun som säger "...ja, min pojkvän och jag..."

Fast, alltså... jag sitter ju inte där i matsalen och utstrålar knulla mig nu.

Eller?

Är det därför gummorna tittar som de gör?

Har jag snart trasslat in mig i mitt eget skyddsnät?

En kvinnas doft.

Äntligen kvitt mina skulder och jag trampar in i parfymbutiken.

Stolta, bestämda steg; min manlighet fullt engagerad - jag vet vad jag vill.

Jag plockar min deo och trampar mot kassan. Gör ansats för att säga hej till den söta kassörskan.

Det är då det händer.

Ut ur min mun kommer ett ljust och ömt, ja rentav flickaktigt "Heeej."

Det uppstår en obekväm tystnad medan kassörskan knappar in siffrorna.

Hur fan gick det där till? tänker jag.

"Trehundrafem kronor" säger hon.

"Jasså, minsann?" säger jag med en löjligt förvrängd basröst.

Vad i helvete håller jag på med?

Slutligen får jag kvittot, sista chansen att gå vidare med den sociala masken intakt.

"Tack."

Jag lät helt normal.

Bra jobbat, mister.

Kära fåfänga. Kul att du är tillbaka.

Det här är en jävla lögn, men jag säger det ändå...

... skulle solariesola min läckra lekamen för tredje dagen i rad.

Startade fläkten för att inte lukta så förbannat av andra individers svett.

Fick min egen tåbira blåst i ansiktet.

Kunde inte ta mig ut.

Soltid är dyrbar tid.

Där låg jag och sprattlade och vågade absolut inte fisa.

Men brun blev jag.

Gymmet ger oanad inspiration.

Det här är antagligen lögn, men...

... Voddler har faktiskt några intressanta filmer värda att granska.

Jag pratar främst om instruktionsvideor om sexställningar, där kliniskt neutrala berättarröster varvas med allsköns pornografi utan försnack och regelrätta fullkontaktsbilder.

Vad gäller sexställningarna i sig, förstår ni själva att där inte fanns mycket för mig att hämta.

Besvikelse är något man lär sig leva med.

Å andra sidan bevittnade jag nyligen ett par i verkligheten, vars flödande uppfinningsrikedom faktiskt förvånade mig:

Det var på gymmet; de såg ut att vara någonstans mitt emellan fitnessproffs och bodybuilders. Knappt något fett, men fortfarande i behov av muskler.

Mannen skulle köra benpress, men maxbelastningen var för lätt för honom, så tjejen klev upp och ställde sig på vikterna.

Hennes tajta rumpa gled upp och ner förbi hans ansikte i takt med att han pressade och frustade som om han skulle föda ut en älgkalv.

Slutligen satte kvinnan sig i pressen, mannen på huk bredvid, helt utmattad.

Hon lade sin hand, försedd med gymhandske och guldklocka, på hans nerböjda huvud. Såja, gubben, såja.

Det enda som saknades var en kliniskt neutral berättarröst.

Eller förresten... den fanns ju där hela tiden, i mitt huvud.