Trummor och Orgel, eller bröderna Anders och Staffan Ljunggren, beskriver sitt nya album Indivisibility som både fritt, kontrollerat och svängigt. På lördag intar de scenen på Nefertiti, efter tio år. Vi har pratat med ena halvan, Anders, om allt från inspiration till framtidsplaner.

Hallå! Hur är läget och vad gör du just nu?
– Tack det är utmärkt! Vi försöker ta det så lugnt som möjligt efter allt skivsläppsbestyr. Det är verkligen utmattande att släppa en skiva, men samtidigt väldigt belönande!

Berätta om lördagens spelningen Nefertiti, vad kan publiken förvänta sig?
– Det känns grymt att vara tillbaka, det var tio år sedan sist vi lirade på Nefertiti! Mycket kommer att vara sig likt, då det till exempel kommer att stå en orgel och ett trumset på scenen, men den här gången kommer vi givetvis spela en hel del från vår nya skiva Indivisibility. Dessutom kör vi våra lyxiga visuals, så vi kan utlova både öron- och ögongodis.

Och berätta om nya skivan! Vad är det vi kommer att få höra?
– Det är en helt instrumental skiva, och många kommer nog känna igen sig eftersom den som vanligt utgår från just vår instrumentering. När vi jobbade med inspelningen var det viktigt att hitta balanspunkten mellan elektroniskt och organiskt, och fritt och kontrollerat, men samtidigt måste det svänga! Jag tycker den blev som vi ville och jag är stolt över slutresultatet.

Beskriv er musik!
– Det där är alltid lika svårt att svara på, för vi har influenser från så mycket. Det är varken ren jazz, pop, rock, groove, psykedlia, rythm’n’blues, 60’s, shoegaze, elektronika eller något annat tydlig. En mashup av allt ovanstående framfört på trummor och orgel skulle jag säga är mitt i prick!

Förutom att ni har gjort musik tillsammans med Peter, Bjorn and John, The Soundtrack of Our Lives och Weeping Willows har ni gjort en del musik till film & tv, berätta om det!
– Vi har haft med några låtar i olika program och filmer, så det är roligt. Men än så länge har vi inte skrivit originalmusik till något tv-program, så det finns kvar på vår bucket-list. Egenkomponerad musik till stumfilm har vi däremot gjort i samarbete med Cinemateket redan 2009, och hör till det mer inspirerande vi fått göra!

Vad ser du själv helst på tv?
– Det blir mest serier, och jag väntar med spänning på nästa säsong av Handmaid’s tale. Annars blir det inte mycket just tv, jag kollar nästan bara då min fru ser på nåt program och slår sällan på något själv. Kanske På spåret då, och lite fotboll.

Vad gör ni när ni inte sysslar med musik?
– Sportar lite lagom, hänger med familjen och jobbar med lite annat för att försörja mig.

Vart går ni helst en utekväll i Göteborg?
– Oj, ingen aning faktiskt. Vi kommer ju inte från stan och det var bra många år sedan vi gick ut i Göteborg, men jag gillar att hänga i baren på Pustervik. Men hade jag varit i stan och inte stått på scenen imorgon hade jag absolut varit på Nefertiti!

Vad lyssnar du själv helst på i lurarna?
– Jag inser att jag låter som en pretentiös pensionär nu, men om jag får välja lyssnar jag numera helst på tystnad i mina brusreducerande lurar… Tystnad är underskattat. Men musikaliskt blir det mest olika former av indie, om man kan klumpa ihop det så. På senaste tiden har jag lyssnat på War on drugs och Slowdive och en del annat som är rätt lunkande eller svävande, och inte för tufft och brötigt. Jag orkar inte med tuff musik längre. Jag har även återupptäckt en hel del klassisk musik, och har bland annat lyssnat en del på Lars-Erik Larsson och andra tonsättare från nittonhundratalet. Otroligt rogivande.

Om ni inte hade bildat Trummor och Orgel, och kanske inte ens varit musiker – vad hade du gjort då?
– Väldigt bra fråga! Jag hade förmodligen haft ett lika starkt intresse för något helt annat område och hade gått helt upp i det i femton år, som jag gjort med bandet. Jag tror att jag älskar att jobba och verkligen gå in i saker.

Nu har ni precis släppt en skiva, men har ni några fler nyheter på gång under året?
– Vi brukar ta det väldigt lugnt när vi väl har släppt en skiva och suger på karamellen så länge vi kan helt enkelt, och åker ut och spelar såklart. Men efter nåt halvår eller ett år så börjar processen igen och det är svårt att hålla sig ifrån att börja spela in. Så sannolikt har vi nåt på gång igen om ett halvår, även om det börjar ta längre och längre tid att komma igång, ska erkännas.

Vad gör ni om tio år?
– Gissningsvis rensar ogräs i trädgården och skjutsar runt ungar till aktiviteter. Plus givetvis fortsätter sökandet efter den perfekta inspelningen i studion i källaren.